Vi behövde åka till ambassaden i Paris för att hämta Ulrikas pass.
Vi hade bokat rum, en B and B i utkanten av centrala Paris via en webbsida. Vi tas emot av Philip, en amerikan i Paris.
Vi kommer in i hans trerumslägenhet och visas till ett rum längst bak. Ingen TV, ingen radio. En dubbelsäng och ett stort fint badrum, det är allt.
Varför har jag bokat detta? Tänker jag. Det kan inte vara snålhet för det kostar 100 euro/natten. Oförklarligt!
Den stora nackdelen med B and B är att man kommer in i någons hem. Om inte värden är otroligt övervänlig, ja då känner man sig som en inkräktare. Vi kände verkligen att vi besvärade, att vi var i vägen. Leif, som har ett hus här i Barjols har B and B i Ystad dessutom. Han har berättat hur trevligt han tycker det är med olika nationaliteter som kommer och bor hos honom. Han är i den lyckliga sitsen att han gör det för att han tycker det är roligt och kan hålla på med det så länge han tycker det är roligt.
Philips verklighet är en annan. En lägenhet som hans, 3 rum och läges- och standardmässigt inget märkvärdigt, kostar otroliga 5 miljoner kronor. Philip är 60 år, blev friställd 2005 och har dessutom haft njurcancer. Han måste hyra ut för att överleva.
För att avsluta kapitlet om B and B, måste jag hoppa i kronologin.
När vi kommer hem tittar jag på webbsidan för att utröna hur jag kunnat boka detta. Beskrivning: Tv lounge, stort vardagsrum, balkong, öppet amerikanskt kök. Allt detta fanns, men det var ju en beskrivning av hans lägenhet, inte vårt lilla rum.
Nu blev det ju mera förståeligt varför jag bokat.
Jag skrev ett argt mail till honom och kallade honom bedragare.
Det får räcka med det. Jag kan också lämna ett omdöme på sidan där jag bokade, men det får förmodligen allt för stora konsekvenser för hans framtida försörjningsmöjligheter att jag inte har hjärta att göra det, när jag nu vet hur besvärlig hans ekonomiska situation är.
Nog om detta. Aldrig mera B and B.
Eftersom vi bodde som vi gjorde och kände att vi inte kunde komma och gå som vi ville, valde vi att stanna ute från 8 till 21.
Det är ganska drygt för en person som närmar sig de 70 att vara ute så mycket. Specielt för mig som bär på så många extra kilo.
Vi började med att köpa flerdagskort på Metron. drygt 30 euro/person och man kan åka så mycket man vill. Det är verkligen ett fantastiskt sätt att ta sig runt. Första dagen åkte vi till centrum och promenerade runt och tittade på Eiffeltornet och Louvren.
Det blev totalt många kilometer och i slutet av eftermiddagen fick jag sitta och vila lika lång tid som jag gick.
Jag läste på Wikipedia att Paris har 30 miljoner besökare/år. Det kändes som om alla 30 var där samma dag som vi. Köerna för att komma in på Louvren var kilometerlånga. Restaurangerna överbjuder varandra i låga priser. Det kan verkligen inte vara roligt att driva restaurang i Paris. Med så låga priser blir naturligtvis maten därefter. Visst, vi borde naturligtvis förberett en sådan här resa bättre, inte bara hoppat på ett tåg, ja, nu är vi i Paris, vad skall vi göra nu?
Hursomhelst, det låter kanske konstigt, jag har aldrig gillat att turista i storstäder. Bättre då med Ulrika och jag, varsin moped, en gps och en vecka på franska landsbygden. Dag 2 sparade vi krafterna och satte oss på en öppen buss och låt sevärdheterna komma till oss.
I övrigt? blev stungen av en geting, utsattes för ficktjuvsförsök, såg djuraffär med gnyende söta valpar i glasburar (barbariskt!)
Köpte trevlig japansk tekanna i gjutjärn i begagnataffär för 20 euro, fynd! Avsaknaden av Tv gjorde att jag fick läst ut 2 böcker. Båda på läsplatta (iriver) i epubformat. Hjalmar Bergmans "Farmor och vår herre" samt "Clownen Jack". Bättre att läsa om bra böcker än att läsa det epubstrunt som biblioteket tillhandahåller.
Finns att hämta här:
www.litteraturbanken.se
