Katten

Nu har hon fått namn.
Zelda, efter förslag av ett av våra barnbarn.
Dock, hon kallas av mig för det namn hon fick från början.
Råttan.
Hon har nu blivit steriliserad och chippad.
Det stryker runt lite katter här.
Bl. a. en som nog bor permanent på tomten,
en mamma med 2 ungar.
Vet inte om Råttan/Zelda är så populär där.
Vi får väl hoppas att Zelda förmår vara kvar här
på tomten och inte bli bortskrämd
av dom andra.
Vi börjar vänja oss vid att ha henne här.

Katt

Plötsligt en dag står en katt på gården och jamar.
Det är en ungkatt gissningsvis ca 6 månader.
Vi vill inte ha katt. Jag schyssar bort den.
Den springer skrämd iväg.
Efter en stund kommer den åter, jamar, stryker sig runt benen.
När Ulrika ligger på knä och gräver med planteringsspade
lägger den sig över händerna och spinner. Efter en stund
hoppar den upp på ryggen på Ulrika och lägger sig uppe vid halsen.
Spinner och spinner.
Ulrika sprutar vatten på den. Vi skall INTE ha katt.
Så håller vi på i 3 dagar. Hysschar och skrämmer iväg.
Sprutar vatten. Hon kommer åter, jamar och spinner.
Vi SKALL inte ha katt.
Nu har vi katt.
Hon vägrar flytta.
Hon sover på Ulrikas tröja i en stol i köket.
Om hon fick, kunde hon tillbringa hela dagarna i knät.
Om hon bara får trygghet i knät, så är hon helnöjd.

Verona Aida

Så, Nu har vi kommit hem från Verona.
Vi har inte haft så många semestrar i vårt gemensamma liv,
men hur som helst, detta är den bästa.
Låt mig dock börja med en liten motgång i början på vår resa.
Vi åker tåg från Les Arc, 60 km härifrån.
Tåg Les Arc - Nice.
Nice- Ventimiglia.
Ventimiglia-Milano.
Milano-Verona.
I allt 4 byten och sammanlagd restid ca 8 timmar.
Pris, som alltid ca sek 10 / mil / person.
Genevieve som bor i byn hämtar oss tidigt för att köra oss till Les Arc.
Hon kör fel på motorvägen och det blir en lång omväg.
Jag blir alltmer nervös att vi inte skall hinna.
Ingen fara dock, vi är i god tid, 15 minuter tillgodo.
Resan börjar.
8.04 skall vi vara i Nice för första byte.
Klockan blir 8.15, inget Nice i sikte.
Nervositeten stiger. Nästa tåg går 8.25, skall vi hinna?
8.20, inget Nice.
8.30 nej.
Jag förbannar nu järnvägar i allmänhet, franska sådana i synnerhet.
Hur i h-vete kan man bli så försenad på en så kort sträcka?
Dominoeffekten gör att nu har vi ju inte en aning om hur dags vi kommer att vara framme, allt måste ju bokas om. Klockan är nu 8.50.
Det börjar, svagt, långt bak i huvudet dyka upp en tanke.
Tänk om det inte är fel på järnvägen utan passageraren?
Jag tittar på biljetten, ankomst Nice 9.04, en hel timme senare än jag tänkt.
Vi ankommer Nice 9.04, punktligt.
Senare blir Ulrika av med sin börs, men det kan jag berätta mer om senare.
Frågan är om man kan släppa ut oss så här i Europa på obevakad permission?
Tveksamt.
Huvudmålet för vår resa är att besöka 2000-åriga arenan och uppleva Aida.
Vi är inga operakännare, vi har sett några stycken, Figaros bröllop, Boheme,
en handfull. Att nu få se en stor italiensk opera i Italien i en sådan Arena, spännande.

Större bild klicka på bilden!!!
Här skickar man in dekor inför kvällens föreställning

 

Så blir det då afton och det hela kan börja.
Mängder av välklädda människor, förväntan stiger, föreställningen börjar.
Ja, varför inte komma med recensionen direkt.

Det bästa med opera är att hjälten är dubbelt så tjock som en själv.

Ja, detta var inget roligt för oss, i stort sett 4 timmars vånda, inga vackra arior
(utöver celeste Aida). Annars var det mest kattajämmer. Visst det är storslaget, flera hundra på scen samtidigt. Det är en masscenernas och körernas opera tycker jag.
Allra värst var nog dirigenten. Iförd skrynklig frack och kalott, hoppade han och viftade som  en väderkvarn. Ibland fick man intrycket att han trodde att vi alla kommit för att se honom. En tillgjord fjant, fjärran från den minimalism och elegans man kan finna hos Karajan och Sixten Erhling.
Jag inser till fullo att tycker man att Aida på Verona arena är skit, ja då är det  fel på betraktaren och inte på operan
So be it!
Vill ni höra Aidas stora nummer i föreställningen?
Finns på youtube, inspelat några dagar innan vårt besök
Kattajämmer eller inte?





Dagen efter!
Vi går förbi arenan och får syn på denna affisch

1. 

Antony and the Johnsons, en av Ulrikas stora favoriter, klart vi skall gå på detta.
Vi är båda lite förvånade.
Är han så stor i Italien att han kan fylla en sådan här arena?
Fel, fel fel som Brasse Brännström säger.
Det stora dragplåstret är Franco Battiato, helt okänd för oss naturligtvis.
Jag har nu i efterhand googlat. Han är jättestor i Italien. Nu nästan 70 år. Startade i progband, gick över till syntpop. Han lär ha intelligenta texter, lite av en italiens
Leonard Cohen kanske? Musiken är dock mer disco / synt/ 80-tal/ schlager.
Trall- och hoppvänligt. Detta är också precis vad som sker. Publiken, medelålders, kan alla texter. Alla står upp och hoppar och sjunger med. Mycket mycket roligt att ha fått uppleva. däremellan lugna, magiska ögonblick. Ju mer vi tänker på det ju större blir upplevelsen. En kväll att minnas.
Vi satt på rad 6
Här är ett sådant ögonblick.
Någon har naturligtvis filmat och lagt upp



Verona
En vacker stad med mängder av turister
Många fotograferar sevärdheter.
Här är några vardagsbilder på helt alldagliga gator i Verona

Större bild= klicka på bild

 

 

 

Det är naturligtvis mycket fint i Verona.

Det har ju varit ett rikt handelscentrum och husen präglas av det.

Här bodde inga fattiglappar. Hus med mycket ornament och stora statyer på taket

Slälv gillar jag småskalighet, trånga gränder bättre. Sådant som man kan finna i Gamla Stan i Stockholm eller grannbyarna härikring.

Men.. imponerande, självklart.

 

Här är en bild på en levande staty
Stackars människor,
sitta stilla i brännande sol.
Dessutom tror jag inte dom kan sluta förrän det
blir folktomt, då avslöjas ju tricket.
Eller kanske någon kommer och reser ett tält över dom?
Kan det vara verkligen vara  ett värdigt sätt att tjäna sitt uppehälle år 2013?

Mat och vin
Lite allmänna bilder

 Strålande bra mat, utomordentliga viner.

Vi betalade för oss 2 mellan 40 och 70 euro per måltid.

Exempel

oxkind, rödvinssås, potatispure.

hästfile med parmesan

naturligtvis pasta, pizza o.s.v.

genomgående mycket mycket bra mat

och bra viner.

Sista kvällen äter vi vid stora piazzan precis vid Arena.

Det är ju självklart att där blir det ju ingen bra mat.

tusentals människor sitter och äter och tittar på varann.

Det är ju turister, om två dagar kommer helt nya.

Varför då bry sig? Ta så mycket betalt som möjligt för lägsta möjliga kvalitet.

Så är det ju?

Nix pix, vi är ju i Italien.

Jag får in en sirloinsteak, väger säkert 300 gr och kostar 14 euro.

Bättre kött har jag inte ätit på 20 år.

Dessutom. ÖVERALLT, trevlig engelskkunnig servispersonal.

Jättesöt, jätteliten servitris.

När jag vill betala får jag beskedet att jag måste följa med in, dom har ingen

portabel kortläsare.

Servitrisen ler mot Ulrika och säger

Jag lovar att lämna tillbaka honom.

Lämna tillbaka och lämna tillbaka, tänker jag,

folk är altför ärliga, det är väl ingen brådska med det.

Boende och förlorad portmonä

Vi bodde på 

Arena Inn

Via terre 5

Verona

Mycket bra rum, jättetrevlig ägare.

Varför kommer börs ihop med boende?

Jo det beror helt enkelt på att ägaren är polis och när Ulrika inte kunde hitta

sin börs gjorde vi en pollisanmälan. Börsen innehöll bara körkort, eu-sjukkort

och 15 euro. Hon vet inte om den stulits eller tappats, men om någon skulle stjäla hennes identitet med hjälp av körkortet (föga troligt), 

så har vi ju anmälan som underlag.

Ägaren körde oss till polisstationen, inget köande här inte, gräddfil,

det hela tog 5 minuter.

När vi nu ändå satt i bilen på väg tillbaka tyckte han att han lika gärna kunde ta en omväg och visa oss utsikten över Verona

Ägaren i röd tröja t.v. om Ulrika

Vet ni hur mycket dom får betala till bookingagenten?

Gissa!

Fel!

Gissa igen

25% !!!!

Om ni någon gång tänker boka i Verona och hos honom,

boka direkt. Det är utpressning och stöld att ta så hög procent!

 Större bild, klicka!

Allmänt

Nästan alla kan engelska

Kolossalt trevliga och hjälpsamma.

Redan när vi kom och inte hittade från stationen till hotellet.

Vi frågade en bilist. Han insåg att vi var på villovägar.

Hoppa in sa han och körde oss dit.

Det förekommer inga tiggare eller gatumusiker.

Alla utan tillstånd körs bort av polisen.

Mycket rent, inget hundbajs.

Vackra kvinnor, vackert klädda, höga klackar, modemedvetna.

Ulrika instämmer, så kalla mig inte gubbsjuk.

Det verkar att finnas en genomgående estetik.

Även enklare restauranger har spenderat några extra euro för att ha

lite vackrare bestick och glas, 

inte det billigaste aluminiumbesticket och det enklaste duralexglaset.

Italien-Frankrike som turistland.

Låt mig först säga att vi älskar att bo här i Frankrike

vackrare kan man inte finna.

Bada i en flod, den ena byn intressantare och vackrare än den andra

i ett pärlband på 1 mils avstånd.

Som turistland

Italien-Frankrike 10-0

Om jag varit turistminister i Frankrike skulle jag varit

allvarligt orolig. Det verkar som om hela Verona, kanske hela Italien gett sig fan på

Vi skall vara bäst, och dom lyckas.

När nu Kina, Indien, Afrika får ökat välstånd och turistströmmen ökar...

Varför åka till Frankrike och träffa på en snorkig kypare eller 

hotellägare som inte kan engelska? 

Varför äta en steak frites, en seg biff med frusna pommes 

på bordet sätts ett glas med senaps- och majonnästuber. 

Varsågod ta så många ni vill, det är 10 gram i varje.

Detta är tyvärr vardagen på krogar i Frankrike idag.

Det finns naturligtvis bra krogar också, men om du  är turist och inte gjort bra research, ja då är 10 gram majonäskrogen tyvärr alltför vanlig

Jag kan bara säga 

viva Italia

Bravo, bravissimo

några filmsnuttar

Douglas / svärson hade lämnat ett flashminne med några filmsnuttar här.
Jag laddade ner ett program, klippte och klistrade och la på lite musik. Det har tagit jätttelång tid att fatta hur det funkade.
Nu säger kanske någon... Jamen det är ju hur lätt som helst.
Ja, det är det nog, men men all vår början blifver svår.
Hur som helst, riktigt riktigt roligt är det.
Skall köpa kamera och förkovra mig i detta.
Med det menar jag på intet sätt att detta skall leda till något
som kan vara värt för andra att titta på.
Hur många gånger har man inte hört:
"Jag borde skriva en bok."
Varför tror dom det?
Varför tror så många att dom har minst en bok
inom sig, som bara väntar på att komma ut?
Hur många värdelösa manuskript ligger det inte
och samlar damm i skåpen.
Samma med film.
Idag finns en uppsjö av hjälpmedel + bra billiga
kameror. Det borde alltså vara lättare än någonsin
att vara regissör.
Trots det, inte bor det en Chabrol i vartannat kvarter.
Att skriva och filma och göra det bra är få förunnat.
Vi andra får nöja oss med en mera modest måttstock.
Jag har egentligen aldrig tyckt att jag
kunnat så mycket överhuvudtaget.
Det tror jag är en bra inställning, då blir man glad och
lycklig när man klarar mera.
Denna inställning fick jag dessutom förstärkt när
jag av en händelse snubblade över en föreläsning av
Alain de Botton "On pessimism"
en man som vänder på det mesta och gör
upp med vår duktighets- och framgångsmyt.
Lite lustigt dock, att tänka sig att oframgångens profet
blir framgångsrik på sitt antibudskap.
Visst är det väl så överhuvudtaget?
Lycka =avsaknad av olycka.
Större krav kan vi väl inte ha?

En filmsnutt från vår restaurang, när det begav sig

Hittade en gammal filmsnutt från restaurang Anno 1900
året var 1995.
Det finns kanske någon nostalgisk Annogäst som hamnar här någon gång. I så fall här är filmen,

närmsta badplats

Chateauvert
6 km. hemifrån
10 minuter med mopederna
Fint, va?

En mopedtur till Cannes-Nästan

Jag hade planerat en tur till Cannes med mopederna.
12 mil i vardera riktningen med en övernattning i Cannes.
Vi startar vid 10-tiden. Jag har lagt in en fin route i gps-en.
Lugnt och fint inte mycket trafik. Först när vi kommer till Frejus tjocknar det lite. Vi svänger nu av mot Cannes. Vi kör och kör.
Plötsligt befinner vi oss i ett månlandskap, inte ett träd, höga berg som sluttar rakt ner, smal väg. Jag känner mig plötsligt yr, jag får svindel helt enkelt. Jag frågar hur Ulrika mår, men hon tycker inte det är så farligt. Vi måste köra tilbaka, säger jag, ta kustvägen, jag klarar inte detta. Vi gör så. Om man sitter i en bil befinner man sig en stol från kanten. Med mopeden är man precis vid stupet. Det är verkligen skillnad. Tilllbaka igen ner till St Raphael och kustvägen.
Färden påbörjas och det går bra till en början. Plötsligt kommer vi till en utsiktsplats. Jag förstår varför man lagt den där. Massor av bilar har stannat för att beundra hur klippväggen störtar rakt ner i havet.Jag tittar framåt vägen, ingen mer utsiktsplats i sikte, men samma utsikt, klippväggar rakt ner. Redan uppskakad av månfärden, ja det är ju kört. Nytt förslag. Åter till Frejus. Försöka hitta långtidsparkering och ta tåget till Cannes. När vi kört en stund så kommer vi överens om att köra hem istället och strunta i Cannes. Vi är för trötta och i viss mån besvikna helt enkelt. Efter lite pauser och middag är vi hemma vid 21 tiden. Vi har då kört 20 mil på en dag. Det är för mycket, men hellre köra lite mer och komma hem till sin egen säng. Det här är ju ingen jättebesvikelse. När vi nu vet hur jag har det med svindel så får vi ju anpassa liv och mopedfärder efter det. Mycket händer med kroppen med tilltagande ålder. Fötterna hamnar inte alltid där man tänkt. Att bocka sig för att plocka upp något... ett mindre dagsverke. Att sådant här som svindel kommer över en är väl bara ytterligare en sådan sak som man får lära sig leva med. Man litar inte på sin kropp helt enkelt.
Jag är född i en stad och har alltid levt i en stad. Staden känns trygg.
En by och landet mera skrämmande. Regn och blåst, nära inpå. Långt till sjukhus. Skorpioner och djävulstyg. En bulldozer är lösningen. Plana ut och asfaltera. Plana ut och asfaltera.
Det finns onaturligt mycket natur.

Mopedturer

Efter att nu ha tränat mopedkörning medUlrika på parkeringsplatsen, känner hon sig nu mogen för lite småutflykter.
Vi började med en ytterst liten tur till närmsta grannby för att svalka törsten.
Sedan tog vi en tur på en 3-4 mil i de närmsta omgivningarna.

Beställt biljetter Opera, Aida, Verona

Vi har haft besök av Mattias och Lola, bror och svägerska till Ulrika.
Dom berättade att dom åkt på Operaresa till Verona med utgångspunkt Köpenhamn. Detta lät så trevligt så nu har jag suttit här på kvällskvisten och bokat biljetter och hotell.
Jag kollade vad en sådan paketresa skulle kosta, ca 10.000/person, halvbra platser.
Vi har ju bara 40 mil dit så för oss blir det lite billigare.
De bästa biljetterna kostade 200 euro styck och hotellet 550 euro för
4 nätter. Slutet av augusti bär det iväg. Det blir Aida på Verona Arena och hotellet ligger 5 minuters promenad därifrån.
Skulle vi få för oss att åka till London så tar det 6 timmar med tåg och kostar 400 euro för 2 pers, förstaklass (pensionärsrabatt) tur och retur. Man behöver inte sakna sysselsättning!
Nu kanske någon tycker att priset till London inte är så superbilligt?
Man kan ju flyga billigt. Säkert sant, men eftersom jag är rädd för att flyga och inte flugit sedan -69 så är bil och tåg enda möjligheten för mig.

Hur dyrt/billigt är det att leva här?

En flaska fullt drickbart vin 1.60 euro=sek 14
När vi precis kommit var vi oroliga, vi tyckte allt
var dyrt. Det är förhållandevis dyrt att köpa på marknad.
Vi är ju vana vid lite lägre torgpriser än i affären.
Här tycker jag det är tvärtom priserna är högre på marknad.
Vi har lärt oss att kika efter extraerbjudanden.
Kotletter 3 euro/kilot, handla 3 kaffe få den 4:e  gratis.
En baguette kostar 0.80 euro, bra kvalitet.
Det är ingen tvekan om att vårt matkonto är lägre här än i Sverige
och att vi oftast får bättre kvalitet. Som pensionärer och efter att vi blivit utskrivna ur Sverige kommer vi att få avsevärt lägre skatt
på vår pension, däremot betalar vi fastighetsskatt med sek 14000.
Vi kommer att få tillgång till Fransk sjukvård som är avsevärt bättre än den Svenska. Här arbetar man mera profylaktiskt. Många blodprover tas, behöver man sjukgymnastik, ja då skriver doktorn ut 20 besök som då ingår i hälsoprogrammet. Än så länge får ju vi betala hela beloppet på medicin och läkarbesök eftersom vi  inte fått carte vitale. Det är möjligt att FK i Sverige skulle återbetala
en del, men jag orkar inte med pappersexercisen. Det är inte så stora pengar i alla fall.
Exempel att gå till sin husläkare. Han tar 21 euro för ett besök.
Ulrika behövde akut tandvård, rotfyllning av framtand,
i allt 3 besök, kostnad 100 euro. Vi kommer tillsammans att få brutto  sek 16000 i pension, hemma med 30% skatt hade det blivit ett riktigt fattigmansliv.
Här kan man unna sig ett glas vin och ett restaurangbesök. 3 rätters meny med vin kostar lunchtid 14 euro.
Nu låter det kanske som om vi är superfattiga.
Så är det inte, vi har inga skulder alls. Kostnaden för  boendet är alltså fastighetsskatten och värme/vatten. En liten slant på banken kan sätta den där lilla guldkanten på tillvaron man behöver.
Har vi bara förståndet att dö i vettig tid så kommer det nog att räcka.
Eller så blir man riktigt riktigt gammal men då har man väl inga smaklökar kvar och  kan man nöja sig med att suga på en skorpa
Dom har faktiskt pågens skorpor här.

vinter

 

vintern kom 23 februari.

enl väderrapport stannar den till torsdag

LCHF

LCHF, low carb high fat.
En bantnings- och kostrekommendationside som går ut på att minska mängden  kollhydrat. Tanken är att insulinet är boven bakom fetma och många vällevnadssjukdomar.
Jag är inte fundamentalistisk alls, det funkar för mig, det räcker.
Jag har dock inte alls följt dessa kostråd sedan jag kom hit.
Detta har resulterat i en viktökning på 15 kg på ett år.
Konditionen är inte i botten utan i botten av botten.
Andfådd vid ansträngning, kvävningskänslor vid ansträngning.
Så kan man naturligtvis inte ha det.
Skall vi kunna få ett trevligt liv här så är ju förutsättningen att vara frisk och i god vigör. Jag behöver ju inte ha målsättningen att springa en Mara, men det är ju inte helt fel om man orkar gå upp på andra våningen.
Idag gick vi en hygglig promenad och avslutade med lunch på ett litet tehus mitt i byn.
Såhär kan en LCHF lunch se ut i Barjols.
Omelett med zucchini och lök  en liten grönsaksasiett.
Pris 6.50 euro, överkomligt

Jag antar att i stort sett alla har hört talas om LCHF vid det här laget,
men skulle det till äventyrs finnas någon som inte vet, så är det bara att googla lchf och det kommer upp massor med info.

utsikt från sovrumsfönster

Eftersom vi hörde att det var klass 2 varning utfärdad i Skåne kan jag inte låta bli att lämna väderleksrapport härifrån.
vindstyrka 2m/sek
temperatur i solen 20 grader.
Vi har verkligen haft bra vinter än så länge. Inte alls som förra året då det ju var rejält kallt. Solen lyser de flesta dagar och man kan sitta ute och luncha mitt på dagen.

Lite bilder

Jag vet, jag vet. Jag har verkligen varit jätteslö på att uppdatera bloggen. Nu har vi ju passerat 1 årsdagen och det börjar bli vardag
d.v.s. det händer inte så mycket. Idag satt vi nere i byn utomhus och åt en omelett på Cafe Léurope. I slutet av veckan skall det bli 16 grader, alltså då menar jag ju naturligtvis + 16 :)

Här är före och efter bilder från köket, klicka på bild om ni vill se dom i större format.

Badrummet på andra våningen

Kakelplattorna till badrummet hittade jag på internet
sek100/kvm det betyder 1:-/plattan. Billigt.



Hallen på första våningen

En liten hall utanför våra sovrum.
Här fanns en gammal trappa som väl lett någonstans.
Den går inte att ta bort, men såg ju väldigt omotiverad ut, ledde mot en vägg.
Vi funderade länge och väl tills att vi kom på att bästa lösningen var att låta det se ut som om det fanns ett rum bakom.
Vi byggde en hyllinredning och sedan en fejkad ingång med fönster.
Dörren och fönstret tog vi från lite andra ställen i huset där dom inte behövdes.