hitta hus

Fick kommentar från Marie
Hur hitta hus/lägenhet?
Här är svar till henne och er andra.
Lite allmänt
Ju närmare medelhavet ju dyrare
Provence dyrare än Languedoc.
Tänk på att kolla upp hur stor skatten är.
Det finns 2 punktskatter, en kommunal och en statlig.
Vi betalar t.ex. ca 20.000 kr om året i husskatt
+ 2000kr för sophämtning
vatten 30kr/kbm. Bor man här permanent så
måste man ha extra sjukförsäkring.
Det är visserligen sant att pensionärsskatten i allmänhet är låg,
men avgifterna gör att besparingen inte är så stor som
man tror från början.
Här är länk till Franska Blocket

Nu får ni lite bilder för att lättare kunna navigera.
Egentligen är det nog övertydligt, men  bättre så

Välj distrikt
klicka på bild om du behöver se tydligare

Här kan du finjustera
Distriktet Var är Provence, eller skriv i rutan postnummer
ort eller postnummer för att hitta på ort ni vill ha

Här lägenhet och 50000 Euro iklickat
Klicka på chercher

Här hus 150000 euro iklickat

 Hus för under sek 500.000

Några av de riktigt låga priserna stämmer inte
Dom avser hyrköp, hyra först i ett antal år, sedan köpa.
Behöver egentligen inte vara så tokigt.
Har man svårt att få lån så...
Det finns också annat system, betala fram till innehavaren dör.
Då är det oftast så att man inte får tillgång till huset förrän ägaren dör.
Ett amerikanskt par i grannbyn gjorde så.
Kärringen blev gammal, dom fick betala i 20 år utan att kunna tillträda.

Det är inte lönt att skriva till dom på Engelska
Använd Google translate
Mäklarna i gemen är mycket latare än Svenska
Dom svarar förmodligen, men man kan inte vara säker.

Ja nu har ni lite att göra i jul.
God sådan
HEJ

ang. grannsämja

Jag skrev ju för några dagar sedan om problemet med vår markhyra och möjligheterna för oss att enkelt ta oss in till vårt hus.
Tvister om vad som är vad och vem som äger vad är mycket vanliga här.
Många som bor i lägenhet bor i en s.k. copropietaire, en bostadsförening.
Här har man inte nödvändigtvis  en styrelse och ingen fond för framtida reparationer.
Alla bor och trivs.
Tills det händer något.
Stackarn på översta våningen, det regnar in.
Nu skall alla solidariskt betala en dyr takreparation på 20.000 euro.
Det blir nu ett liv och ett kiv. Ingen vill betala för något så onödigt som en takreparation, det regnar ju inte in hos dom.
I stort sett alla gemensamma utrymmen ser förfärliga ut.
Lägenheterna kan vara i toppskick när samtidigt, putsen ramlar av väggarna i trapphuset. Ingen bryr sig. I många trapphus finns det lika många belysningar och trapplampor som det finns hyresgäster. Man har en gång blivit ovänner om kostnader och nu vill man minsann inte betala för grannen trappström. Man skaffar egna lampor kopplade till sin mätare. Att elektrikerkostnaden för att göra detta förmodligen motsvarar 30 års elförbrukning bekymrar ingen. Man betalar inte för någon annans ström. Mr Dupont tänder ju när det inte behövs och dessutom ränner han ut och in hela dagen. Nej minsann, inte betala.
I Sverige finns alla hus/fastighetspapper hos olika myndigheter, byggnadsnämnd, lagfartsmyndighet. Så inte här. Här har man ett notariesystem. Vid försäljning anlitas en notarie. Denna kan vara från byn eller en helt annan by 10 mil bort.
Allt finns noggrant antecknat. Problemet är bara, 20 år senare-var?
Här kan man ha en lägenhet bestående av t.ex. 5 rum. 3 rum ligger i en fastighet
och 2 rum, slagit hål i väggen, lagt till. Detta finns noggrant antecknat hos notarie, men hos vem? Det hela skedde 1914. Nu blir det väsen.
Just ett sådant fall fick vi berättat för oss i söndags. Våra norska vänner bor i en närliggande by.
Följande händer.
Ett Kanadensiskt par har en lägenhet. Dom bor här inte permanent. En granne påstår sig äga 2 av deras rum. Lång process uppstår. Många advokater och rättegång. Grannen förlorar. Rummen är Kanadensarnas. Kanadensarna åker hem. När dom kommer tillbaka visar det dig att alla möbler har kastats in i ett rum. Dörren till de två tvisterummen är igenspikad och grannen har tagit hål och annekterat. Polis tillkallas och nu är det brottsmål. Grannen döms till 6 månaders fängelse villkorligt. Kostnader som uppstått skall grannen betala, pengar har han inga. Risken är ju nu att hans lägenhet tages i mät för att betala kostnaderna. Denna granne har ju gått längre än vad som är vanligt.
Det känns som om man har att göra med en rättshaverist. Tar man lägenheten ifrån honom...En sjuk människa, vems fel är det? Inte hans utan dom där j-la Kanadensarnas. Ingen rolig situation.
Skall ni köpa lägenhet, var försiktig och försök prata med så många som möjligt. Kolla inte bara lägenhetens skick utan också allt det andra.

Vilket väder

Minst 20 grader i solen.
Jag tittar åt öster, väster, norr och söder.
Inte ett moln i sikte.
En vit jul blir det inte.
Vi var med goda vänner och åt en liten söndagsmiddag.
Så här kan vi ha det en helt vanlig söndag i Provence

Misslyckat restaurangbesök

Ulrika och jag var på Leroy Merlin, ung. motsvarande byggvaruhuset Bauhaus i Sverige. Vi skulle köpa badkar.
Det vi har är bara 130 cm långt. Nu när det är vinter så klarar jag inte att duscha längre, det blir för kallt. Vi har nu beställt ett 175 cm långt dito.
En liten högtalare att koppla till smartphonen, massor av musik på ett 32  gig minneskort. Nog kan man spendera en halvtimme i det karet, tror jag.
Vi skall också isolera huset, 12 cm frigolit och ny puts utanpå det. Dyrt.
Det finns ingen möjlighet att vi kan hämta hem dom pengarna inom överskådlig tid. Inte heller tror jag vi får tillbaka pengarna vid en försäljning.
Men vi kommer att slippa kallraset från väggarna. Vi har ju inte flyttat till Frankrike för att frysa. Karon behöver bara en liten slant för att ta oss över, resten kan vi spendera.
Fastighetsmarknaden är stendöd. En  fastighet med 3 lägenheter, mitt i byn, 220 kvm, är till salu för till salu för 109.000 euro. Ett skäl till att priserna fallit är att den kommunala och statliga fastighetsskatten stigit kraftigt. Det är inte heller lätt att låna. Många är i en svår sits. En änka vi känner har en mindre fastighet med en lägenhet utöver sin egen + 2 lokaler. Hon har en skatt på 4.500/månad
för fastigheten och ingen som helst inkomst på den eftersom hon inte lyckas hyra ut. Skatt får hon dock betala i alla fall.
Vi har haft en liten tvist med vår granne. En granne som har en bit tomt gränsande till vår. Deras bit är nog bara en bit ganska värdelös mark utan hus, tror jag. När vi köpte visade det  sig att vi skulle betala närmare 200 euro om året för 300 kvm. Varför då? Jo en gång i tiden var de båda ägarna nog inte riktigt klara var gränsen gick. Vid en mätning var en en liten markbit innehållande gastank och ett växthus  på grannens tomt. Dom löste det då så att en hyra på 600 francs skulle betalas årligen. Index och valutaförändring har gjort att det nu är 200 euro om året. Allt beror på hur man räknar, vill man kan man påstå att det är 5 kronor om dagen. Man kan också säga att det är 40.000 på 20 år. Nu används inte gastanken och skall bort. Växthuset kan lätt flyttas.
Jag meddelar nu att jag inte är intresserad att hyra längre eftersom jag inte behöver biten.
Saken ur världen.
Inte!
Jag får nu svar tillbaka att det minsann även är en liten bit vid min uppfart som påverkas och om jag är medveten om det? Jag skriver svar och Google translate berättar  vad snåljåp heter på franska. Brevväxling uppstår och i mitt senaste brev säger jag  att vi har själv redan 4000 kvm och inte behöver mera. Jag ställer också frågan om hyran för de futtiga metrar vi ev. behöver vid infarten skall baseras på ett skäligt kvadrameterpris eller på de kostnader vi kan ha för att förändra så att vi lättare kommer in. Svaret är för mig självklart, allt annat är utpressning.
Nu till det misslyckade restaurangbesöket.
Jag har börjat med LCHF kost-igen. Denna gång är det verkligen på allvar(det sa jag förra gången också). På väg hem efter badkarsbeställning stannade vi till på en restaurang. Det är svårt för mig som lchf:are att hitta vettig mat. Jag beställde en hamburgare och bad dom lämna kvar brödet i köket.
Det kan vi inte göra, sa servitrisen.
Va, det är inte möjligt?
Hon envisades.
Gå ut och fråga kocken, sa jag.
Hon kommer tillbaka, hon och kocken är helt överens, det kan dom inte göra.
Vi lämnar.
När jag kommer hem skriver jag en recension på tripadvisor.
Det har jag gjort emellanåt när jag varit nöjd, men det kan man ju göra när man är missnöjd också.
Dom hade 74 omdömmen. 71 bra, 3 average och nu ett terrible.
Det är klart att detta inte kommer att avskräcka några gäster, men det kommer säkert reta dom lite ändå, åtminstone hoppas jag det.
Jag berättade det för Pelle som bor i byn och
som var stamgäst på vår restaurang ,Anno 1900. Vi var helt överens om att vi (anno 1900) var duktiga på att tillgodose specialkrav. Vi var också helt överens om att det var tur att internet inte var så vanligt förekommande på min tid. Surare krögare än jag fick man leta efter. Nu såhär 15 år efteråt, i backspegeln, det är inte klokt så mycket jobb och intresse vi lade ner på mat och miljö, och samtidigt, en sådan idiot till krögare. Ja, jag vet inte vad eller vem jag skall skylla på. Inget och ingen. Bättre att be generellt om ursäkt.

Lågt i tak i Sverige

Jag har länge känt att jag velat skriva detta.
Det är lågt i tak i Sverige.
Vi svenskar vet bäst.
Många länder har en restriktiv invandringspolitik.
Vi svenskar vet bäst.
Cannabis är livsfarligt, men lagligt i Holland?
Vi svenskar vet bäst.
Prostitution, en dödsynd.
Större delen av Europa har laglig sådan.
Vi svenskar vet bäst.
Alkohol, ett djävulens påfund.
Säljs i livsmedelsbutiker, på festivaler, överallt här i Frankrike.
Vi svenskar vet bäst.
Vi fnyser föraktfullt åt Amerikanska politiker som måste böja
huvudet i bön för att bli valda.
Svenska politiker vågar inte ha den minsta offentliga avvikelsen från normen.
Reinfelt har nu gått ut och sagt att vi måste vara beredda på stora uppofringar p.g.a. den stora invandringen. Jag vet inte vems pengar som skall offras.
Min pension på 7.000 innan skatt? Mina barnbarns möjlighet att få en lägenhet?
Det vet vi inte, vi vet bara att vi måste offra oss.
Jag tror inte jag vågat skriva detta om det inte vore för att Herman Lindkvist har
en artikel med samma andemening i Aftonbladet
artikel
Jag känner stor oro inför framtiden.
Jag känner också att när denna oro tar sig uttryck i att jag känner motstånd mot gigantisk invandring, rumänska tiggare och campande s.k. eu-immigranter.
Då kommer det fördömande blickar, rasisten har talat.
I Frankrike är det högre i tak. Titta på den här bilden.

Denna tröja kunde man köpa i ett stånd.
"Föreningen för tillåtande av traditionell jakt på småfågel"
Detta betyder i klartext att man jagar småfågel.
Något som idag är förbjudet i lag.
Fågel fångas t.ex. på limsticka, sättes sedan i trång bur och gödes,
10 gram fågel kan rentav bli 12?
Bra tillagningsmetod lär tydligen vara att fågeln avlivas genom att läggas i Armangnac för att sedan rostas.
Det är naturligtvis grymt och befängt att tro att lagen skulle ändras.
Det viktiga är dock att dessa vettvillingar får stå i sitt lilla stånd och
propagera för sitt fågelfångeri utan att bli samhällets paria.
Det skulle vara fint om vettvillingen Lasse också kunde få ha sina bisarra åsikter i
dagens likformiga Sverige.

Mat på restaurang och hemma

13 euro. 3 rätters meny inkl 1/4 liter vin.
På vår restaurang (för 20 år sedan!)
Isterband 125, lax 195:-.
Det kan inte vara roligt att ha restaurang i denna lantliga idyll.
Jag kom tidigt. Väntade på Ulrika som var hos doktorn.
Hon (ägarinnan) hade 20 gäster under hela lunchen.
Det betyder en intäkt på 260 euro.
Inte många korvvören kvar när allt är betalt.

Idag åt jag för 14 euro
urgröpt tomat med tonfisk i majonnäs
mixed grill med pommes
glass
rosevin

Jag åt ensam idag. Sonen Tobias med familj är nere i en månad.
Dom åkte till Lac Croix för att bada och då finns det inte plats för mig i bilen.

Tobbe och jag pratade mat. Han tycker att det är svårt att handla mat i Sverige nu.
Det som är riktigt billigt är dålig kvalitet. Sedan blir det ett gap och den goda kvaliten- dyr.
Jag fösöker tänka, vad skulle jag köpa på Coop-Forum Stadion?
Inte lätt. Man kan ju inte äta falukorv varje dag.

Det är ingen tvekan, vi äter mycket bättre, bättre kvalitet här.
Vår supermarche i lilla Barjols med 3000 invånare,
där hittar man ostron, havskräftor o.s.v.

En sådan där slemmig saltinsprutad kycklingfile från Thailand som man köper i Sverige, otänkbar här. Här är det fina gula kycklingar till vettiga priser.
Svensk bacon-glöm den 30 sekunder i stekpannan och den blir som en oblat.
Fransk sådan, fräser och spottar inte i pannan, tappar mycket lite vikt.

Dock, allt är inte bra. Nästan omöjligt att hitta mörat oxkött t. ex.
När jag bodde i Malmö så var mitt favoritmatställe Korvhuset i Malmö.
1 husets korv + 1 chistorras var den stående beställningen.
Franska korvar??? Sådär. Finns nästan bara färska. Jag frågade lokale slaktaren : Har Ni inga rökta korvar? Monsieur, sa han, och tittade på mig, barbaren, man äter väl inte rökta korvar på sommaren?
Jag googlade efter Chistorras och hittade en slaktare i Spanien
som säljer över internet.
Han sålde Spanska charkuterier och hantverksmässigt framställda korvar.
Korven kostar 9 euro/kg. Här i byn vill slaktaren ha 17 Euro för sin korv.
Fransmännen är stora patrioter och tittar med misstänksamhet på andra kulturers mat. Det gör att det är ont om etniska restauranger. Att tänka sig att en Fransman skulle göra som jag, beställa från ett annat land... otänkbart.
Att ta med sig mat- knytkalas kallas här Auberge Espagnol.
Det ansågs väl inte riktigt fint att inte ha råd att bjuda och då får det det lite nedlåtande, grannlandets namn.

Fransmannen får också därför betala ett högre pris för maten eftersom europeisk konkurrens inte fungerar något vidare.
Den Spanske slaktare vi köpte av har fått utmärkelse av Gault- Millau (ung. som Michelin). Det bör rimligtvis alltså vara bra.
Vi köpte kotletter av dilamm, kotletter av svartfotsgris, en Iberisk torkad skinka, 2 sorters korv. Dessutom hade han T-bone steak från USA. Sous-vide mörad.
Han säger själv. Detta är det bästa som går att få. Dock, Kobe beef bör väl vara bättre? Biffen är naturligtvis inte billig 29 euro/kg, men å andra sidan det kostar även en seg dito hos lokale slaktaren. Det är ju bifffdjur men eftersom ingen bryr sig om att möra så blir det ju segt.
Köttet kommer om några dagar. Extrakyl har inköpts för att hysa de 30 kg köttvaror som kommer.
Håll nu tummarna för mig, så att kvaliten motsvarar  förväntningarna.
P.s . Fraktkostnad 40 euro i kylbil från Spanien oavsett mängd och ett totalinköp på 600 euro.

Bussresa till Ventimiglio Italien

Ventimiglio är gränsstad till Frankrike.
Varje Fredag är där en stor berömd marknad.
Jag glömde ta med mig kameran så jag fick ta foto med mobilen.
Endast 2 blev bra, resten suddiga ( ja, jag vet fel på fotografen inte kameran)

Vi fick stiga upp tidigt. 30 km bilresa till Brignoles där utgår bussen.
7.00 begynner resan mot Italien. Biljettpris t/r 22 euro/person.
Vi stannar på vägen för fikapaus och toalettbesök.
2 1/2 timme total restid och vi är  i Italien.
Det är fantastiskt att bo så centralt i Europa.
Som en parentes, vi mötte 2 svenska damer.
Dom hade åkt buss från Halmstad och ner.
Aldrig mera, sa dom, alltför ansträngande.
Jag skall verkligen titta ordentligt på det här med bussresa som ett alternativ.

Exempel 4 dagar Venedig 375 Euro.

När jag var ung, tittade jag lite föraktfullt på på fårskockarna med pensionärer som klev av och på bussarna.
Fåret Lasse förstår det hela bättre nu. Det är bra att bli lite ledd och omhändertagen. Jag orkar mycket mindre nu.
Som turist på egen hand, man går och går och blir tröttare och tröttare. Det finns tillräckligt med fri tid även på bussresor

Vi stiger av i centrala Ventimiglio. Det första vi stöter på är en jättelik grönsaks- och köttmarknad. En imponerande mängd av grönsaker, ost och charkuterier.
Mera imponerande ändå-priserna!
Mycket billigare än i Frankrike, ofattbart!
Vanlig kokt smörgåsskinka, ni vet en sådan där jättestor av julskinketyp som dom skivar tjocka skivor av, 9 euro kilot. Parmesan i bit, superkvalitet, 15 euro/kg.
Grönsaker 30-50 % billigare än i Frankrike.
Som sagt jag förstår inte varför.
Vi dricker ju inte starksprit så ofta, annars  är det också ordentligt billigare.
Nästa gång tar vi med oss en resväska med hjul och fyller den.
Inte för att vi är pensionärssnåla, hoppas jag, men varför inte passa på att få annorlunda och bra varor till bra priser när man kan?
En liten utvikning ang. starksprit. Vi var hembjudna till en Fransyska.
Hon hade köpt på Kuba. 7 år gammal rom " Havana Club 7 anos"
Det är något helt annat än den  Stroh-rom ungdomskompisarna hade med sig hem från skidresan i Österrike.
Det står att på grund av klimatet den mognar i så motsvarar 7 års lagring det dubbla när det gäller whiskey.
Inte vet jag... rund och fin i smaken är den i alla fall.
Har nu en egen flaska i skåpet. Köpt över internet.

Strax efter grönsaksmarknaden ligger den berömda marknaden.
Stor, ja, men i stort sett samma varor i alla stånd.
Väskor, klockor, kläder. Den ena ståndet efter det andra.
Inget för oss att köpa, men roligt att se ändå.
Bara det att komma och se lite annorlunda, dofter, mat miljö-trevligt.

Dålig research gjorde så att vi hamnar på en restaurang helt apropå.
Jag har egentligen aldrig riktigt begripit hur dom äter.
Jag äter en pasta pesto för 10 euro, inte mycket mat, men räcker som lunch.
Tanken är visst at man skall äta flera rätter. Det blir både dyrt och för mycket mat.

Vi promenerar runt i Ventimiglio ett tag. Dricker gott kaffe och 15.20 börjar återresan så att alla kan komma hem i tid för att se Frankrike förlora i fotboll.
Var då allt toppen?
Ja nästan, men bara nästan.
Horder av färgade och pakistaner försöker tjäna sitt uppehälle genom att gå runt och sälja varor. Klockor, väskor, paraplyer. En har leukemi så det enda han saluför är
dåligt samvete. Det är tyvärr riktigt eneverande. Man sitter med sin kopp kaffe.
En mycket pockande man, köp, köp paraply. 2 minuter senare- klockor.
Så håller det på. Hade vi köpt av alla som närmade sig oss med ett erbjudande hade vi idag garanterat varit ägare till 200 paraplyer, 100 klockor och ett tiotal minisymaskiner. Man blir trött, riktigt trött, och tyvärr också lite vresig och otrevlig

Christina frågar hur det gått för Råttan/Zelda
Jodå hon finns kvar och trivs.
Vi  har blivit riktigt vana att ha henne här.
Nu när vädret blivit bra stannar hon mest ute.
Hon kommer ett par gånger om dagen och äter sitt torrfoder
Sedan ligger hon i Ulrikas knä och tittar på tv under kvällen.
Hon är precis som en tonåring, ute och ränner och vägrar tala om var hon varit.
Lite möss och några småfåglar har hon kommit hem med.
Vi har mycket färre småfåglar här än i Malmö.
Någon tror att det beror på  Fransmännens vana att äta småfåglar.
Själv tror jag mer på att klimatet är bättre och därmed tillgången på mat.
Dom behöver inte söka sig till människan för föda i samma grad.
Lite olika arter ser man i naturen
Vildsvin är ju vanligt förekommande. Vi hat t.o.m. spår i trädgården.
Ödlor, ormar och sköldpadda.
För några dagar sedan såg vi en död påkörd grävling vid vägkanten.
Sorgligt att de flesta djur man ser är på cirkus, zoo eller döda vid vägkanten

Long time no.....

Det var länge sedan jag skrev. Här händer inte så mycket.
lovar dock att skärpa mig.
Jag skall försöka ta videokamera med mig och filma en större loppis.
Det kan kanske vara intressant att se.

För några dagar sedan var vi i Cotignac som ligger några kilometer härifrån.
Många engelsmän i Cotignac, för turistig på sommaren och stendöd på vintern.
Mitt i byn ligger en antikhandlare, en engelsman.
Antikt och antikt, det mesta verkar shabby-chique-nytt.
På bordet står 3 afrikanska huvuden som är pärlbeklädda.
När jag nu säger pärlor så menar jag inte ostron-drottning Silvia pärlor
utan små olikfärgade pärlor som helt täcker ytan.
240 Euro styck säger engelsmannen. Afrikanska Tuareg/terracotta huvud, inköpta i ett privathem. Ja, ja, jag är ju inte dummare än att när jag väl är hemma så googlar jag. Jag hittar likadana i England 55 pund och beställer.

Idag var det loppis i Cotignac. Vädret bara halvbra och inte så många utställare.
Jag passerar Engelsmannen och berättar om huvudena. Han verkade sur redan innan och inte verkar han gladare nu.
Om det han säger är sant, att han köpt dom privat..., ja jag har ju också haft affär.
Jag hade reagerat mycket starkt typ det var ju för jäkligt, jag som tyckte dom var så fina, jag var övertygad om att det var äkta vara. Nix, ingen sådan reaktion alls, vilket får mig att tro att han va mycket medveten om vad han sålde.
Som sagt, sur verkade han. Sådant är jag dock inte det minsta känslig för, jag fortsätter glatt att konversera.
Hyr du eller har du köpt lokalen?
Det var ju väldigt vad folk är intresserade av mina affärer säger han.
Tja, säger jag, jag bara konverserar. Vi är ju olika. Själv bryr jag mig inte ett dugg om sådant.
Frågar folk vad jag betalade för mitt hus, så säger jag det. Vill dom ha reda på
min månatliga pension, ja då säger jag det.
Detta gör att jag inte alls tänker på att det kan kännas som en privat fråga.
Samtidigt, jag respekterar ju det fullständigt, säger jag och ser lika glad ut som innan.
Glad är  dock icke vår vän antikhandlaren. Det är helt enkelt inte hans dag.

Närjag på 70-talet hade loppisaffär, kom det ibland in gubbar som sa
"En sådan hade jag, den kastade vi"
"Tänk att dom är så dyra, på min tid kostade..."

Ja när man hört det några gånger då var man ordentligt less på gubbarna.
Kanske jag blivit en sådan?
Jag går runt här med vitt hår och dito bockskägg. En käpp i höger hand.
Terroriserar de stackars handlarna med mitt "på min tid då..."

Fick vi då köpt något?
Ja, Ulrika var på köphumör, vilket är ovanligt.
Vi köpte en tung Sköldpadda i skinn som är tänkt som dörrstopp , 30 Euro
samt 2 japaninspirerade vägggvaser från 20-30-talet 15 Euro

Här är en bild på huvudet också