Misslyckat restaurangbesök

Ulrika och jag var på Leroy Merlin, ung. motsvarande byggvaruhuset Bauhaus i Sverige. Vi skulle köpa badkar.
Det vi har är bara 130 cm långt. Nu när det är vinter så klarar jag inte att duscha längre, det blir för kallt. Vi har nu beställt ett 175 cm långt dito.
En liten högtalare att koppla till smartphonen, massor av musik på ett 32  gig minneskort. Nog kan man spendera en halvtimme i det karet, tror jag.
Vi skall också isolera huset, 12 cm frigolit och ny puts utanpå det. Dyrt.
Det finns ingen möjlighet att vi kan hämta hem dom pengarna inom överskådlig tid. Inte heller tror jag vi får tillbaka pengarna vid en försäljning.
Men vi kommer att slippa kallraset från väggarna. Vi har ju inte flyttat till Frankrike för att frysa. Karon behöver bara en liten slant för att ta oss över, resten kan vi spendera.
Fastighetsmarknaden är stendöd. En  fastighet med 3 lägenheter, mitt i byn, 220 kvm, är till salu för till salu för 109.000 euro. Ett skäl till att priserna fallit är att den kommunala och statliga fastighetsskatten stigit kraftigt. Det är inte heller lätt att låna. Många är i en svår sits. En änka vi känner har en mindre fastighet med en lägenhet utöver sin egen + 2 lokaler. Hon har en skatt på 4.500/månad
för fastigheten och ingen som helst inkomst på den eftersom hon inte lyckas hyra ut. Skatt får hon dock betala i alla fall.
Vi har haft en liten tvist med vår granne. En granne som har en bit tomt gränsande till vår. Deras bit är nog bara en bit ganska värdelös mark utan hus, tror jag. När vi köpte visade det  sig att vi skulle betala närmare 200 euro om året för 300 kvm. Varför då? Jo en gång i tiden var de båda ägarna nog inte riktigt klara var gränsen gick. Vid en mätning var en en liten markbit innehållande gastank och ett växthus  på grannens tomt. Dom löste det då så att en hyra på 600 francs skulle betalas årligen. Index och valutaförändring har gjort att det nu är 200 euro om året. Allt beror på hur man räknar, vill man kan man påstå att det är 5 kronor om dagen. Man kan också säga att det är 40.000 på 20 år. Nu används inte gastanken och skall bort. Växthuset kan lätt flyttas.
Jag meddelar nu att jag inte är intresserad att hyra längre eftersom jag inte behöver biten.
Saken ur världen.
Inte!
Jag får nu svar tillbaka att det minsann även är en liten bit vid min uppfart som påverkas och om jag är medveten om det? Jag skriver svar och Google translate berättar  vad snåljåp heter på franska. Brevväxling uppstår och i mitt senaste brev säger jag  att vi har själv redan 4000 kvm och inte behöver mera. Jag ställer också frågan om hyran för de futtiga metrar vi ev. behöver vid infarten skall baseras på ett skäligt kvadrameterpris eller på de kostnader vi kan ha för att förändra så att vi lättare kommer in. Svaret är för mig självklart, allt annat är utpressning.
Nu till det misslyckade restaurangbesöket.
Jag har börjat med LCHF kost-igen. Denna gång är det verkligen på allvar(det sa jag förra gången också). På väg hem efter badkarsbeställning stannade vi till på en restaurang. Det är svårt för mig som lchf:are att hitta vettig mat. Jag beställde en hamburgare och bad dom lämna kvar brödet i köket.
Det kan vi inte göra, sa servitrisen.
Va, det är inte möjligt?
Hon envisades.
Gå ut och fråga kocken, sa jag.
Hon kommer tillbaka, hon och kocken är helt överens, det kan dom inte göra.
Vi lämnar.
När jag kommer hem skriver jag en recension på tripadvisor.
Det har jag gjort emellanåt när jag varit nöjd, men det kan man ju göra när man är missnöjd också.
Dom hade 74 omdömmen. 71 bra, 3 average och nu ett terrible.
Det är klart att detta inte kommer att avskräcka några gäster, men det kommer säkert reta dom lite ändå, åtminstone hoppas jag det.
Jag berättade det för Pelle som bor i byn och
som var stamgäst på vår restaurang ,Anno 1900. Vi var helt överens om att vi (anno 1900) var duktiga på att tillgodose specialkrav. Vi var också helt överens om att det var tur att internet inte var så vanligt förekommande på min tid. Surare krögare än jag fick man leta efter. Nu såhär 15 år efteråt, i backspegeln, det är inte klokt så mycket jobb och intresse vi lade ner på mat och miljö, och samtidigt, en sådan idiot till krögare. Ja, jag vet inte vad eller vem jag skall skylla på. Inget och ingen. Bättre att be generellt om ursäkt.