onsdag 24 december 2014

hitta hus

Fick kommentar från Marie
Hur hitta hus/lägenhet?
Här är svar till henne och er andra.
Lite allmänt
Ju närmare medelhavet ju dyrare
Provence dyrare än Languedoc.
Tänk på att kolla upp hur stor skatten är.
Det finns 2 punktskatter, en kommunal och en statlig.
Vi betalar t.ex. ca 20.000 kr om året i husskatt
+ 2000kr för sophämtning
vatten 30kr/kbm. Bor man här permanent så
måste man ha extra sjukförsäkring.
Det är visserligen sant att pensionärsskatten i allmänhet är låg,
men avgifterna gör att besparingen inte är så stor som
man tror från början.
Här är länk till Franska Blocket

Nu får ni lite bilder för att lättare kunna navigera.
Egentligen är det nog övertydligt, men  bättre så

Välj distrikt
klicka på bild om du behöver se tydligare



Här kan du finjustera
Distriktet Var är Provence, eller skriv i rutan postnummer
ort eller postnummer för att hitta på ort ni vill ha




Här lägenhet och 50000 Euro iklickat
Klicka på chercher






Här hus 150000 euro iklickat



 Hus för under sek 500.000

Några av de riktigt låga priserna stämmer inte
Dom avser hyrköp, hyra först i ett antal år, sedan köpa.
Behöver egentligen inte vara så tokigt.
Har man svårt att få lån så...
Det finns också annat system, betala fram till innehavaren dör.
Då är det oftast så att man inte får tillgång till huset förrän ägaren dör.
Ett amerikanskt par i grannbyn gjorde så.
Kärringen blev gammal, dom fick betala i 20 år utan att kunna tillträda.

Det är inte lönt att skriva till dom på Engelska
Använd Google translate
Mäklarna i gemen är mycket latare än Svenska
Dom svarar förmodligen, men man kan inte vara säker.

Ja nu har ni lite att göra i jul.
God sådan
HEJ




måndag 22 december 2014

ang. grannsämja

Jag skrev ju för några dagar sedan om problemet med vår markhyra och möjligheterna för oss att enkelt ta oss in till vårt hus.
Tvister om vad som är vad och vem som äger vad är mycket vanliga här.
Många som bor i lägenhet bor i en s.k. copropietaire, en bostadsförening.
Här har man inte nödvändigtvis  en styrelse och ingen fond för framtida reparationer.
Alla bor och trivs.
Tills det händer något.
Stackarn på översta våningen, det regnar in.
Nu skall alla solidariskt betala en dyr takreparation på 20.000 euro.
Det blir nu ett liv och ett kiv. Ingen vill betala för något så onödigt som en takreparation, det regnar ju inte in hos dom.
I stort sett alla gemensamma utrymmen ser förfärliga ut.
Lägenheterna kan vara i toppskick när samtidigt, putsen ramlar av väggarna i trapphuset. Ingen bryr sig. I många trapphus finns det lika många belysningar och trapplampor som det finns hyresgäster. Man har en gång blivit ovänner om kostnader och nu vill man minsann inte betala för grannen trappström. Man skaffar egna lampor kopplade till sin mätare. Att elektrikerkostnaden för att göra detta förmodligen motsvarar 30 års elförbrukning bekymrar ingen. Man betalar inte för någon annans ström. Mr Dupont tänder ju när det inte behövs och dessutom ränner han ut och in hela dagen. Nej minsann, inte betala.
I Sverige finns alla hus/fastighetspapper hos olika myndigheter, byggnadsnämnd, lagfartsmyndighet. Så inte här. Här har man ett notariesystem. Vid försäljning anlitas en notarie. Denna kan vara från byn eller en helt annan by 10 mil bort.
Allt finns noggrant antecknat. Problemet är bara, 20 år senare-var?
Här kan man ha en lägenhet bestående av t.ex. 5 rum. 3 rum ligger i en fastighet
och 2 rum, slagit hål i väggen, lagt till. Detta finns noggrant antecknat hos notarie, men hos vem? Det hela skedde 1914. Nu blir det väsen.
Just ett sådant fall fick vi berättat för oss i söndags. Våra norska vänner bor i en närliggande by.
Följande händer.
Ett Kanadensiskt par har en lägenhet. Dom bor här inte permanent. En granne påstår sig äga 2 av deras rum. Lång process uppstår. Många advokater och rättegång. Grannen förlorar. Rummen är Kanadensarnas. Kanadensarna åker hem. När dom kommer tillbaka visar det dig att alla möbler har kastats in i ett rum. Dörren till de två tvisterummen är igenspikad och grannen har tagit hål och annekterat. Polis tillkallas och nu är det brottsmål. Grannen döms till 6 månaders fängelse villkorligt. Kostnader som uppstått skall grannen betala, pengar har han inga. Risken är ju nu att hans lägenhet tages i mät för att betala kostnaderna. Denna granne har ju gått längre än vad som är vanligt.
Det känns som om man har att göra med en rättshaverist. Tar man lägenheten ifrån honom...En sjuk människa, vems fel är det? Inte hans utan dom där j-la Kanadensarnas. Ingen rolig situation.
Skall ni köpa lägenhet, var försiktig och försök prata med så många som möjligt. Kolla inte bara lägenhetens skick utan också allt det andra.

söndag 21 december 2014

Vilket väder

Minst 20 grader i solen.
Jag tittar åt öster, väster, norr och söder.
Inte ett moln i sikte.
En vit jul blir det inte.
Vi var med goda vänner och åt en liten söndagsmiddag.
Så här kan vi ha det en helt vanlig söndag i Provence

fredag 19 december 2014

Misslyckat restaurangbesök

Ulrika och jag var på Leroy Merlin, ung. motsvarande byggvaruhuset Bauhaus i Sverige. Vi skulle köpa badkar.
Det vi har är bara 130 cm långt. Nu när det är vinter så klarar jag inte att duscha längre, det blir för kallt. Vi har nu beställt ett 175 cm långt dito.
En liten högtalare att koppla till smartphonen, massor av musik på ett 32  gig minneskort. Nog kan man spendera en halvtimme i det karet, tror jag.
Vi skall också isolera huset, 12 cm frigolit och ny puts utanpå det. Dyrt.
Det finns ingen möjlighet att vi kan hämta hem dom pengarna inom överskådlig tid. Inte heller tror jag vi får tillbaka pengarna vid en försäljning.
Men vi kommer att slippa kallraset från väggarna. Vi har ju inte flyttat till Frankrike för att frysa. Karon behöver bara en liten slant för att ta oss över, resten kan vi spendera.
Fastighetsmarknaden är stendöd. En  fastighet med 3 lägenheter, mitt i byn, 220 kvm, är till salu för till salu för 109.000 euro. Ett skäl till att priserna fallit är att den kommunala och statliga fastighetsskatten stigit kraftigt. Det är inte heller lätt att låna. Många är i en svår sits. En änka vi känner har en mindre fastighet med en lägenhet utöver sin egen + 2 lokaler. Hon har en skatt på 4.500/månad
för fastigheten och ingen som helst inkomst på den eftersom hon inte lyckas hyra ut. Skatt får hon dock betala i alla fall.
Vi har haft en liten tvist med vår granne. En granne som har en bit tomt gränsande till vår. Deras bit är nog bara en bit ganska värdelös mark utan hus, tror jag. När vi köpte visade det  sig att vi skulle betala närmare 200 euro om året för 300 kvm. Varför då? Jo en gång i tiden var de båda ägarna nog inte riktigt klara var gränsen gick. Vid en mätning var en en liten markbit innehållande gastank och ett växthus  på grannens tomt. Dom löste det då så att en hyra på 600 francs skulle betalas årligen. Index och valutaförändring har gjort att det nu är 200 euro om året. Allt beror på hur man räknar, vill man kan man påstå att det är 5 kronor om dagen. Man kan också säga att det är 40.000 på 20 år. Nu används inte gastanken och skall bort. Växthuset kan lätt flyttas.
Jag meddelar nu att jag inte är intresserad att hyra längre eftersom jag inte behöver biten.
Saken ur världen.
Inte!
Jag får nu svar tillbaka att det minsann även är en liten bit vid min uppfart som påverkas och om jag är medveten om det? Jag skriver svar och Google translate berättar  vad snåljåp heter på franska. Brevväxling uppstår och i mitt senaste brev säger jag  att vi har själv redan 4000 kvm och inte behöver mera. Jag ställer också frågan om hyran för de futtiga metrar vi ev. behöver vid infarten skall baseras på ett skäligt kvadrameterpris eller på de kostnader vi kan ha för att förändra så att vi lättare kommer in. Svaret är för mig självklart, allt annat är utpressning.
Nu till det misslyckade restaurangbesöket.
Jag har börjat med LCHF kost-igen. Denna gång är det verkligen på allvar(det sa jag förra gången också). På väg hem efter badkarsbeställning stannade vi till på en restaurang. Det är svårt för mig som lchf:are att hitta vettig mat. Jag beställde en hamburgare och bad dom lämna kvar brödet i köket.
Det kan vi inte göra, sa servitrisen.
Va, det är inte möjligt?
Hon envisades.
Gå ut och fråga kocken, sa jag.
Hon kommer tillbaka, hon och kocken är helt överens, det kan dom inte göra.
Vi lämnar.
När jag kommer hem skriver jag en recension på tripadvisor.
Det har jag gjort emellanåt när jag varit nöjd, men det kan man ju göra när man är missnöjd också.
Dom hade 74 omdömmen. 71 bra, 3 average och nu ett terrible.
Det är klart att detta inte kommer att avskräcka några gäster, men det kommer säkert reta dom lite ändå, åtminstone hoppas jag det.
Jag berättade det för Pelle som bor i byn och
som var stamgäst på vår restaurang ,Anno 1900. Vi var helt överens om att vi (anno 1900) var duktiga på att tillgodose specialkrav. Vi var också helt överens om att det var tur att internet inte var så vanligt förekommande på min tid. Surare krögare än jag fick man leta efter. Nu såhär 15 år efteråt, i backspegeln, det är inte klokt så mycket jobb och intresse vi lade ner på mat och miljö, och samtidigt, en sådan idiot till krögare. Ja, jag vet inte vad eller vem jag skall skylla på. Inget och ingen. Bättre att be generellt om ursäkt.