Jag hade planerat en tur till Cannes med mopederna.
12 mil i vardera riktningen med en övernattning i Cannes.
Vi startar vid 10-tiden. Jag har lagt in en fin route i gps-en.
Lugnt och fint inte mycket trafik. Först när vi kommer till Frejus tjocknar det lite. Vi svänger nu av mot Cannes. Vi kör och kör.
Plötsligt befinner vi oss i ett månlandskap, inte ett träd, höga berg som sluttar rakt ner, smal väg. Jag känner mig plötsligt yr, jag får svindel helt enkelt. Jag frågar hur Ulrika mår, men hon tycker inte det är så farligt. Vi måste köra tilbaka, säger jag, ta kustvägen, jag klarar inte detta. Vi gör så. Om man sitter i en bil befinner man sig en stol från kanten. Med mopeden är man precis vid stupet. Det är verkligen skillnad. Tilllbaka igen ner till St Raphael och kustvägen.
Färden påbörjas och det går bra till en början. Plötsligt kommer vi till en utsiktsplats. Jag förstår varför man lagt den där. Massor av bilar har stannat för att beundra hur klippväggen störtar rakt ner i havet.Jag tittar framåt vägen, ingen mer utsiktsplats i sikte, men samma utsikt, klippväggar rakt ner. Redan uppskakad av månfärden, ja det är ju kört. Nytt förslag. Åter till Frejus. Försöka hitta långtidsparkering och ta tåget till Cannes. När vi kört en stund så kommer vi överens om att köra hem istället och strunta i Cannes. Vi är för trötta och i viss mån besvikna helt enkelt. Efter lite pauser och middag är vi hemma vid 21 tiden. Vi har då kört 20 mil på en dag. Det är för mycket, men hellre köra lite mer och komma hem till sin egen säng. Det här är ju ingen jättebesvikelse. När vi nu vet hur jag har det med svindel så får vi ju anpassa liv och mopedfärder efter det. Mycket händer med kroppen med tilltagande ålder. Fötterna hamnar inte alltid där man tänkt. Att bocka sig för att plocka upp något... ett mindre dagsverke. Att sådant här som svindel kommer över en är väl bara ytterligare en sådan sak som man får lära sig leva med. Man litar inte på sin kropp helt enkelt.
Jag är född i en stad och har alltid levt i en stad. Staden känns trygg.
En by och landet mera skrämmande. Regn och blåst, nära inpå. Långt till sjukhus. Skorpioner och djävulstyg. En bulldozer är lösningen. Plana ut och asfaltera. Plana ut och asfaltera.
Det finns onaturligt mycket natur.
För en som inte har svindel låter det som en fantastisk sträcka. Var i Frejus i fjol, körde från Biot, där vi lånat liten lägenhet, men vi kom från andra hållet misstänker jag. Körde lite upp i landskapet och sen hemvägen via stranden. Var startar ni ifrån? Du skriver roligt... Om än lite sällan. Ha det fint. Marie från skåne
SvaraRaderaTack Marie
SvaraRaderaVi körde DN7 från Frejus mot Cannes.
Om man går in på Google Earth så kan man ju följa sträckan via bilder.
Jag gjorde så och den ser verkligen inte så brant ut. Något månlandskap är det inte heller. Dock, jag for inte med lögn när jag skrev det. Jag upplevde verkligen det så.
Förstår att för någon som har anlag för svindel, kan vägarna på vissa områden vara lite väl branta och nära kanten! Misströsta inte, det finns oändligt många fantastiska både bil- och moped- eller MC vägar i hela PACA. Åker själv aldrig i annat än bil eller tåg.
SvaraRaderaVi var i Lourges och även Barjol förra veckan, wow, vilket landskap och vilka härliga byar. Det området ska vi utforska mer. Lunchen i Lourges gick inte av för hackor.
Jag är själv en gammal Malmötös, men i dag föredrar jag nog ändå det stora variations-rika landskapet här även om det kan bli lite varmt ibland, kallt när man inte vill, men maten, vinet, havet, solen och landskapet. Det är väl som på andra ställen, inget är perfekt.
Hoppas ni får en skön resa till Italien. Håller med om att du skriver för sällan.
Hälsar Fellini