några filmsnuttar

Douglas / svärson hade lämnat ett flashminne med några filmsnuttar här.
Jag laddade ner ett program, klippte och klistrade och la på lite musik. Det har tagit jätttelång tid att fatta hur det funkade.
Nu säger kanske någon... Jamen det är ju hur lätt som helst.
Ja, det är det nog, men men all vår början blifver svår.
Hur som helst, riktigt riktigt roligt är det.
Skall köpa kamera och förkovra mig i detta.
Med det menar jag på intet sätt att detta skall leda till något
som kan vara värt för andra att titta på.
Hur många gånger har man inte hört:
"Jag borde skriva en bok."
Varför tror dom det?
Varför tror så många att dom har minst en bok
inom sig, som bara väntar på att komma ut?
Hur många värdelösa manuskript ligger det inte
och samlar damm i skåpen.
Samma med film.
Idag finns en uppsjö av hjälpmedel + bra billiga
kameror. Det borde alltså vara lättare än någonsin
att vara regissör.
Trots det, inte bor det en Chabrol i vartannat kvarter.
Att skriva och filma och göra det bra är få förunnat.
Vi andra får nöja oss med en mera modest måttstock.
Jag har egentligen aldrig tyckt att jag
kunnat så mycket överhuvudtaget.
Det tror jag är en bra inställning, då blir man glad och
lycklig när man klarar mera.
Denna inställning fick jag dessutom förstärkt när
jag av en händelse snubblade över en föreläsning av
Alain de Botton "On pessimism"
en man som vänder på det mesta och gör
upp med vår duktighets- och framgångsmyt.
Lite lustigt dock, att tänka sig att oframgångens profet
blir framgångsrik på sitt antibudskap.
Visst är det väl så överhuvudtaget?
Lycka =avsaknad av olycka.
Större krav kan vi väl inte ha?

En filmsnutt från vår restaurang, när det begav sig

Hittade en gammal filmsnutt från restaurang Anno 1900
året var 1995.
Det finns kanske någon nostalgisk Annogäst som hamnar här någon gång. I så fall här är filmen,

närmsta badplats

Chateauvert
6 km. hemifrån
10 minuter med mopederna
Fint, va?

En mopedtur till Cannes-Nästan

Jag hade planerat en tur till Cannes med mopederna.
12 mil i vardera riktningen med en övernattning i Cannes.
Vi startar vid 10-tiden. Jag har lagt in en fin route i gps-en.
Lugnt och fint inte mycket trafik. Först när vi kommer till Frejus tjocknar det lite. Vi svänger nu av mot Cannes. Vi kör och kör.
Plötsligt befinner vi oss i ett månlandskap, inte ett träd, höga berg som sluttar rakt ner, smal väg. Jag känner mig plötsligt yr, jag får svindel helt enkelt. Jag frågar hur Ulrika mår, men hon tycker inte det är så farligt. Vi måste köra tilbaka, säger jag, ta kustvägen, jag klarar inte detta. Vi gör så. Om man sitter i en bil befinner man sig en stol från kanten. Med mopeden är man precis vid stupet. Det är verkligen skillnad. Tilllbaka igen ner till St Raphael och kustvägen.
Färden påbörjas och det går bra till en början. Plötsligt kommer vi till en utsiktsplats. Jag förstår varför man lagt den där. Massor av bilar har stannat för att beundra hur klippväggen störtar rakt ner i havet.Jag tittar framåt vägen, ingen mer utsiktsplats i sikte, men samma utsikt, klippväggar rakt ner. Redan uppskakad av månfärden, ja det är ju kört. Nytt förslag. Åter till Frejus. Försöka hitta långtidsparkering och ta tåget till Cannes. När vi kört en stund så kommer vi överens om att köra hem istället och strunta i Cannes. Vi är för trötta och i viss mån besvikna helt enkelt. Efter lite pauser och middag är vi hemma vid 21 tiden. Vi har då kört 20 mil på en dag. Det är för mycket, men hellre köra lite mer och komma hem till sin egen säng. Det här är ju ingen jättebesvikelse. När vi nu vet hur jag har det med svindel så får vi ju anpassa liv och mopedfärder efter det. Mycket händer med kroppen med tilltagande ålder. Fötterna hamnar inte alltid där man tänkt. Att bocka sig för att plocka upp något... ett mindre dagsverke. Att sådant här som svindel kommer över en är väl bara ytterligare en sådan sak som man får lära sig leva med. Man litar inte på sin kropp helt enkelt.
Jag är född i en stad och har alltid levt i en stad. Staden känns trygg.
En by och landet mera skrämmande. Regn och blåst, nära inpå. Långt till sjukhus. Skorpioner och djävulstyg. En bulldozer är lösningen. Plana ut och asfaltera. Plana ut och asfaltera.
Det finns onaturligt mycket natur.

Mopedturer

Efter att nu ha tränat mopedkörning medUlrika på parkeringsplatsen, känner hon sig nu mogen för lite småutflykter.
Vi började med en ytterst liten tur till närmsta grannby för att svalka törsten.
Sedan tog vi en tur på en 3-4 mil i de närmsta omgivningarna.

Beställt biljetter Opera, Aida, Verona

Vi har haft besök av Mattias och Lola, bror och svägerska till Ulrika.
Dom berättade att dom åkt på Operaresa till Verona med utgångspunkt Köpenhamn. Detta lät så trevligt så nu har jag suttit här på kvällskvisten och bokat biljetter och hotell.
Jag kollade vad en sådan paketresa skulle kosta, ca 10.000/person, halvbra platser.
Vi har ju bara 40 mil dit så för oss blir det lite billigare.
De bästa biljetterna kostade 200 euro styck och hotellet 550 euro för
4 nätter. Slutet av augusti bär det iväg. Det blir Aida på Verona Arena och hotellet ligger 5 minuters promenad därifrån.
Skulle vi få för oss att åka till London så tar det 6 timmar med tåg och kostar 400 euro för 2 pers, förstaklass (pensionärsrabatt) tur och retur. Man behöver inte sakna sysselsättning!
Nu kanske någon tycker att priset till London inte är så superbilligt?
Man kan ju flyga billigt. Säkert sant, men eftersom jag är rädd för att flyga och inte flugit sedan -69 så är bil och tåg enda möjligheten för mig.

Hur dyrt/billigt är det att leva här?

En flaska fullt drickbart vin 1.60 euro=sek 14
När vi precis kommit var vi oroliga, vi tyckte allt
var dyrt. Det är förhållandevis dyrt att köpa på marknad.
Vi är ju vana vid lite lägre torgpriser än i affären.
Här tycker jag det är tvärtom priserna är högre på marknad.
Vi har lärt oss att kika efter extraerbjudanden.
Kotletter 3 euro/kilot, handla 3 kaffe få den 4:e  gratis.
En baguette kostar 0.80 euro, bra kvalitet.
Det är ingen tvekan om att vårt matkonto är lägre här än i Sverige
och att vi oftast får bättre kvalitet. Som pensionärer och efter att vi blivit utskrivna ur Sverige kommer vi att få avsevärt lägre skatt
på vår pension, däremot betalar vi fastighetsskatt med sek 14000.
Vi kommer att få tillgång till Fransk sjukvård som är avsevärt bättre än den Svenska. Här arbetar man mera profylaktiskt. Många blodprover tas, behöver man sjukgymnastik, ja då skriver doktorn ut 20 besök som då ingår i hälsoprogrammet. Än så länge får ju vi betala hela beloppet på medicin och läkarbesök eftersom vi  inte fått carte vitale. Det är möjligt att FK i Sverige skulle återbetala
en del, men jag orkar inte med pappersexercisen. Det är inte så stora pengar i alla fall.
Exempel att gå till sin husläkare. Han tar 21 euro för ett besök.
Ulrika behövde akut tandvård, rotfyllning av framtand,
i allt 3 besök, kostnad 100 euro. Vi kommer tillsammans att få brutto  sek 16000 i pension, hemma med 30% skatt hade det blivit ett riktigt fattigmansliv.
Här kan man unna sig ett glas vin och ett restaurangbesök. 3 rätters meny med vin kostar lunchtid 14 euro.
Nu låter det kanske som om vi är superfattiga.
Så är det inte, vi har inga skulder alls. Kostnaden för  boendet är alltså fastighetsskatten och värme/vatten. En liten slant på banken kan sätta den där lilla guldkanten på tillvaron man behöver.
Har vi bara förståndet att dö i vettig tid så kommer det nog att räcka.
Eller så blir man riktigt riktigt gammal men då har man väl inga smaklökar kvar och  kan man nöja sig med att suga på en skorpa
Dom har faktiskt pågens skorpor här.