Verona Aida

Så, Nu har vi kommit hem från Verona.
Vi har inte haft så många semestrar i vårt gemensamma liv,
men hur som helst, detta är den bästa.
Låt mig dock börja med en liten motgång i början på vår resa.
Vi åker tåg från Les Arc, 60 km härifrån.
Tåg Les Arc - Nice.
Nice- Ventimiglia.
Ventimiglia-Milano.
Milano-Verona.
I allt 4 byten och sammanlagd restid ca 8 timmar.
Pris, som alltid ca sek 10 / mil / person.
Genevieve som bor i byn hämtar oss tidigt för att köra oss till Les Arc.
Hon kör fel på motorvägen och det blir en lång omväg.
Jag blir alltmer nervös att vi inte skall hinna.
Ingen fara dock, vi är i god tid, 15 minuter tillgodo.
Resan börjar.
8.04 skall vi vara i Nice för första byte.
Klockan blir 8.15, inget Nice i sikte.
Nervositeten stiger. Nästa tåg går 8.25, skall vi hinna?
8.20, inget Nice.
8.30 nej.
Jag förbannar nu järnvägar i allmänhet, franska sådana i synnerhet.
Hur i h-vete kan man bli så försenad på en så kort sträcka?
Dominoeffekten gör att nu har vi ju inte en aning om hur dags vi kommer att vara framme, allt måste ju bokas om. Klockan är nu 8.50.
Det börjar, svagt, långt bak i huvudet dyka upp en tanke.
Tänk om det inte är fel på järnvägen utan passageraren?
Jag tittar på biljetten, ankomst Nice 9.04, en hel timme senare än jag tänkt.
Vi ankommer Nice 9.04, punktligt.
Senare blir Ulrika av med sin börs, men det kan jag berätta mer om senare.
Frågan är om man kan släppa ut oss så här i Europa på obevakad permission?
Tveksamt.
Huvudmålet för vår resa är att besöka 2000-åriga arenan och uppleva Aida.
Vi är inga operakännare, vi har sett några stycken, Figaros bröllop, Boheme,
en handfull. Att nu få se en stor italiensk opera i Italien i en sådan Arena, spännande.

Större bild klicka på bilden!!!
Här skickar man in dekor inför kvällens föreställning

 

Så blir det då afton och det hela kan börja.
Mängder av välklädda människor, förväntan stiger, föreställningen börjar.
Ja, varför inte komma med recensionen direkt.

Det bästa med opera är att hjälten är dubbelt så tjock som en själv.

Ja, detta var inget roligt för oss, i stort sett 4 timmars vånda, inga vackra arior
(utöver celeste Aida). Annars var det mest kattajämmer. Visst det är storslaget, flera hundra på scen samtidigt. Det är en masscenernas och körernas opera tycker jag.
Allra värst var nog dirigenten. Iförd skrynklig frack och kalott, hoppade han och viftade som  en väderkvarn. Ibland fick man intrycket att han trodde att vi alla kommit för att se honom. En tillgjord fjant, fjärran från den minimalism och elegans man kan finna hos Karajan och Sixten Erhling.
Jag inser till fullo att tycker man att Aida på Verona arena är skit, ja då är det  fel på betraktaren och inte på operan
So be it!
Vill ni höra Aidas stora nummer i föreställningen?
Finns på youtube, inspelat några dagar innan vårt besök
Kattajämmer eller inte?





Dagen efter!
Vi går förbi arenan och får syn på denna affisch

1. 

Antony and the Johnsons, en av Ulrikas stora favoriter, klart vi skall gå på detta.
Vi är båda lite förvånade.
Är han så stor i Italien att han kan fylla en sådan här arena?
Fel, fel fel som Brasse Brännström säger.
Det stora dragplåstret är Franco Battiato, helt okänd för oss naturligtvis.
Jag har nu i efterhand googlat. Han är jättestor i Italien. Nu nästan 70 år. Startade i progband, gick över till syntpop. Han lär ha intelligenta texter, lite av en italiens
Leonard Cohen kanske? Musiken är dock mer disco / synt/ 80-tal/ schlager.
Trall- och hoppvänligt. Detta är också precis vad som sker. Publiken, medelålders, kan alla texter. Alla står upp och hoppar och sjunger med. Mycket mycket roligt att ha fått uppleva. däremellan lugna, magiska ögonblick. Ju mer vi tänker på det ju större blir upplevelsen. En kväll att minnas.
Vi satt på rad 6
Här är ett sådant ögonblick.
Någon har naturligtvis filmat och lagt upp



Verona
En vacker stad med mängder av turister
Många fotograferar sevärdheter.
Här är några vardagsbilder på helt alldagliga gator i Verona

Större bild= klicka på bild

 

 

 

Det är naturligtvis mycket fint i Verona.

Det har ju varit ett rikt handelscentrum och husen präglas av det.

Här bodde inga fattiglappar. Hus med mycket ornament och stora statyer på taket

Slälv gillar jag småskalighet, trånga gränder bättre. Sådant som man kan finna i Gamla Stan i Stockholm eller grannbyarna härikring.

Men.. imponerande, självklart.

 

Här är en bild på en levande staty
Stackars människor,
sitta stilla i brännande sol.
Dessutom tror jag inte dom kan sluta förrän det
blir folktomt, då avslöjas ju tricket.
Eller kanske någon kommer och reser ett tält över dom?
Kan det vara verkligen vara  ett värdigt sätt att tjäna sitt uppehälle år 2013?

Mat och vin
Lite allmänna bilder

 Strålande bra mat, utomordentliga viner.

Vi betalade för oss 2 mellan 40 och 70 euro per måltid.

Exempel

oxkind, rödvinssås, potatispure.

hästfile med parmesan

naturligtvis pasta, pizza o.s.v.

genomgående mycket mycket bra mat

och bra viner.

Sista kvällen äter vi vid stora piazzan precis vid Arena.

Det är ju självklart att där blir det ju ingen bra mat.

tusentals människor sitter och äter och tittar på varann.

Det är ju turister, om två dagar kommer helt nya.

Varför då bry sig? Ta så mycket betalt som möjligt för lägsta möjliga kvalitet.

Så är det ju?

Nix pix, vi är ju i Italien.

Jag får in en sirloinsteak, väger säkert 300 gr och kostar 14 euro.

Bättre kött har jag inte ätit på 20 år.

Dessutom. ÖVERALLT, trevlig engelskkunnig servispersonal.

Jättesöt, jätteliten servitris.

När jag vill betala får jag beskedet att jag måste följa med in, dom har ingen

portabel kortläsare.

Servitrisen ler mot Ulrika och säger

Jag lovar att lämna tillbaka honom.

Lämna tillbaka och lämna tillbaka, tänker jag,

folk är altför ärliga, det är väl ingen brådska med det.

Boende och förlorad portmonä

Vi bodde på 

Arena Inn

Via terre 5

Verona

Mycket bra rum, jättetrevlig ägare.

Varför kommer börs ihop med boende?

Jo det beror helt enkelt på att ägaren är polis och när Ulrika inte kunde hitta

sin börs gjorde vi en pollisanmälan. Börsen innehöll bara körkort, eu-sjukkort

och 15 euro. Hon vet inte om den stulits eller tappats, men om någon skulle stjäla hennes identitet med hjälp av körkortet (föga troligt), 

så har vi ju anmälan som underlag.

Ägaren körde oss till polisstationen, inget köande här inte, gräddfil,

det hela tog 5 minuter.

När vi nu ändå satt i bilen på väg tillbaka tyckte han att han lika gärna kunde ta en omväg och visa oss utsikten över Verona

Ägaren i röd tröja t.v. om Ulrika

Vet ni hur mycket dom får betala till bookingagenten?

Gissa!

Fel!

Gissa igen

25% !!!!

Om ni någon gång tänker boka i Verona och hos honom,

boka direkt. Det är utpressning och stöld att ta så hög procent!

 Större bild, klicka!

Allmänt

Nästan alla kan engelska

Kolossalt trevliga och hjälpsamma.

Redan när vi kom och inte hittade från stationen till hotellet.

Vi frågade en bilist. Han insåg att vi var på villovägar.

Hoppa in sa han och körde oss dit.

Det förekommer inga tiggare eller gatumusiker.

Alla utan tillstånd körs bort av polisen.

Mycket rent, inget hundbajs.

Vackra kvinnor, vackert klädda, höga klackar, modemedvetna.

Ulrika instämmer, så kalla mig inte gubbsjuk.

Det verkar att finnas en genomgående estetik.

Även enklare restauranger har spenderat några extra euro för att ha

lite vackrare bestick och glas, 

inte det billigaste aluminiumbesticket och det enklaste duralexglaset.

Italien-Frankrike som turistland.

Låt mig först säga att vi älskar att bo här i Frankrike

vackrare kan man inte finna.

Bada i en flod, den ena byn intressantare och vackrare än den andra

i ett pärlband på 1 mils avstånd.

Som turistland

Italien-Frankrike 10-0

Om jag varit turistminister i Frankrike skulle jag varit

allvarligt orolig. Det verkar som om hela Verona, kanske hela Italien gett sig fan på

Vi skall vara bäst, och dom lyckas.

När nu Kina, Indien, Afrika får ökat välstånd och turistströmmen ökar...

Varför åka till Frankrike och träffa på en snorkig kypare eller 

hotellägare som inte kan engelska? 

Varför äta en steak frites, en seg biff med frusna pommes 

på bordet sätts ett glas med senaps- och majonnästuber. 

Varsågod ta så många ni vill, det är 10 gram i varje.

Detta är tyvärr vardagen på krogar i Frankrike idag.

Det finns naturligtvis bra krogar också, men om du  är turist och inte gjort bra research, ja då är 10 gram majonäskrogen tyvärr alltför vanlig

Jag kan bara säga 

viva Italia

Bravo, bravissimo

några filmsnuttar

Douglas / svärson hade lämnat ett flashminne med några filmsnuttar här.
Jag laddade ner ett program, klippte och klistrade och la på lite musik. Det har tagit jätttelång tid att fatta hur det funkade.
Nu säger kanske någon... Jamen det är ju hur lätt som helst.
Ja, det är det nog, men men all vår början blifver svår.
Hur som helst, riktigt riktigt roligt är det.
Skall köpa kamera och förkovra mig i detta.
Med det menar jag på intet sätt att detta skall leda till något
som kan vara värt för andra att titta på.
Hur många gånger har man inte hört:
"Jag borde skriva en bok."
Varför tror dom det?
Varför tror så många att dom har minst en bok
inom sig, som bara väntar på att komma ut?
Hur många värdelösa manuskript ligger det inte
och samlar damm i skåpen.
Samma med film.
Idag finns en uppsjö av hjälpmedel + bra billiga
kameror. Det borde alltså vara lättare än någonsin
att vara regissör.
Trots det, inte bor det en Chabrol i vartannat kvarter.
Att skriva och filma och göra det bra är få förunnat.
Vi andra får nöja oss med en mera modest måttstock.
Jag har egentligen aldrig tyckt att jag
kunnat så mycket överhuvudtaget.
Det tror jag är en bra inställning, då blir man glad och
lycklig när man klarar mera.
Denna inställning fick jag dessutom förstärkt när
jag av en händelse snubblade över en föreläsning av
Alain de Botton "On pessimism"
en man som vänder på det mesta och gör
upp med vår duktighets- och framgångsmyt.
Lite lustigt dock, att tänka sig att oframgångens profet
blir framgångsrik på sitt antibudskap.
Visst är det väl så överhuvudtaget?
Lycka =avsaknad av olycka.
Större krav kan vi väl inte ha?

En filmsnutt från vår restaurang, när det begav sig

Hittade en gammal filmsnutt från restaurang Anno 1900
året var 1995.
Det finns kanske någon nostalgisk Annogäst som hamnar här någon gång. I så fall här är filmen,

närmsta badplats

Chateauvert
6 km. hemifrån
10 minuter med mopederna
Fint, va?

En mopedtur till Cannes-Nästan

Jag hade planerat en tur till Cannes med mopederna.
12 mil i vardera riktningen med en övernattning i Cannes.
Vi startar vid 10-tiden. Jag har lagt in en fin route i gps-en.
Lugnt och fint inte mycket trafik. Först när vi kommer till Frejus tjocknar det lite. Vi svänger nu av mot Cannes. Vi kör och kör.
Plötsligt befinner vi oss i ett månlandskap, inte ett träd, höga berg som sluttar rakt ner, smal väg. Jag känner mig plötsligt yr, jag får svindel helt enkelt. Jag frågar hur Ulrika mår, men hon tycker inte det är så farligt. Vi måste köra tilbaka, säger jag, ta kustvägen, jag klarar inte detta. Vi gör så. Om man sitter i en bil befinner man sig en stol från kanten. Med mopeden är man precis vid stupet. Det är verkligen skillnad. Tilllbaka igen ner till St Raphael och kustvägen.
Färden påbörjas och det går bra till en början. Plötsligt kommer vi till en utsiktsplats. Jag förstår varför man lagt den där. Massor av bilar har stannat för att beundra hur klippväggen störtar rakt ner i havet.Jag tittar framåt vägen, ingen mer utsiktsplats i sikte, men samma utsikt, klippväggar rakt ner. Redan uppskakad av månfärden, ja det är ju kört. Nytt förslag. Åter till Frejus. Försöka hitta långtidsparkering och ta tåget till Cannes. När vi kört en stund så kommer vi överens om att köra hem istället och strunta i Cannes. Vi är för trötta och i viss mån besvikna helt enkelt. Efter lite pauser och middag är vi hemma vid 21 tiden. Vi har då kört 20 mil på en dag. Det är för mycket, men hellre köra lite mer och komma hem till sin egen säng. Det här är ju ingen jättebesvikelse. När vi nu vet hur jag har det med svindel så får vi ju anpassa liv och mopedfärder efter det. Mycket händer med kroppen med tilltagande ålder. Fötterna hamnar inte alltid där man tänkt. Att bocka sig för att plocka upp något... ett mindre dagsverke. Att sådant här som svindel kommer över en är väl bara ytterligare en sådan sak som man får lära sig leva med. Man litar inte på sin kropp helt enkelt.
Jag är född i en stad och har alltid levt i en stad. Staden känns trygg.
En by och landet mera skrämmande. Regn och blåst, nära inpå. Långt till sjukhus. Skorpioner och djävulstyg. En bulldozer är lösningen. Plana ut och asfaltera. Plana ut och asfaltera.
Det finns onaturligt mycket natur.

Mopedturer

Efter att nu ha tränat mopedkörning medUlrika på parkeringsplatsen, känner hon sig nu mogen för lite småutflykter.
Vi började med en ytterst liten tur till närmsta grannby för att svalka törsten.
Sedan tog vi en tur på en 3-4 mil i de närmsta omgivningarna.

Beställt biljetter Opera, Aida, Verona

Vi har haft besök av Mattias och Lola, bror och svägerska till Ulrika.
Dom berättade att dom åkt på Operaresa till Verona med utgångspunkt Köpenhamn. Detta lät så trevligt så nu har jag suttit här på kvällskvisten och bokat biljetter och hotell.
Jag kollade vad en sådan paketresa skulle kosta, ca 10.000/person, halvbra platser.
Vi har ju bara 40 mil dit så för oss blir det lite billigare.
De bästa biljetterna kostade 200 euro styck och hotellet 550 euro för
4 nätter. Slutet av augusti bär det iväg. Det blir Aida på Verona Arena och hotellet ligger 5 minuters promenad därifrån.
Skulle vi få för oss att åka till London så tar det 6 timmar med tåg och kostar 400 euro för 2 pers, förstaklass (pensionärsrabatt) tur och retur. Man behöver inte sakna sysselsättning!
Nu kanske någon tycker att priset till London inte är så superbilligt?
Man kan ju flyga billigt. Säkert sant, men eftersom jag är rädd för att flyga och inte flugit sedan -69 så är bil och tåg enda möjligheten för mig.