Paris och Bed and Breakfast

Vi behövde åka till ambassaden i Paris för att hämta Ulrikas pass.
Vi hade bokat rum, en B and B i utkanten av centrala Paris via en webbsida. Vi tas emot av Philip, en amerikan i Paris.
Vi kommer in i hans  trerumslägenhet och visas till ett rum längst bak. Ingen TV, ingen radio. En dubbelsäng och ett stort fint badrum, det är allt.
Varför har jag bokat detta? Tänker jag. Det kan inte vara snålhet för det kostar 100 euro/natten. Oförklarligt!
Den stora nackdelen med B and B är att man kommer in i någons hem. Om inte värden är otroligt övervänlig, ja då känner man sig som en inkräktare. Vi kände verkligen att vi besvärade, att vi var i vägen. Leif, som har ett hus här i Barjols har B and B i Ystad dessutom. Han har berättat hur trevligt han tycker det är med olika nationaliteter som kommer och bor hos honom. Han är i den lyckliga sitsen att han gör det för att han tycker det är roligt och kan hålla på med det så länge han tycker det är roligt.
Philips verklighet är en annan. En lägenhet som hans, 3 rum och läges- och standardmässigt inget märkvärdigt, kostar otroliga 5 miljoner kronor. Philip är 60 år, blev friställd 2005 och har dessutom haft njurcancer. Han måste hyra ut för att överleva.
För att avsluta kapitlet om B and B, måste jag hoppa i kronologin.
När vi kommer hem tittar jag på webbsidan för att utröna hur jag kunnat boka detta. Beskrivning: Tv lounge, stort vardagsrum, balkong, öppet amerikanskt kök. Allt detta fanns, men det var ju en beskrivning av hans lägenhet, inte vårt lilla rum.
Nu blev det ju mera förståeligt varför jag bokat.
Jag skrev ett argt mail till honom och kallade honom bedragare.
Det får räcka med det. Jag kan också lämna ett omdöme på sidan där jag bokade, men det får förmodligen allt för stora konsekvenser för hans framtida försörjningsmöjligheter att jag inte har hjärta att göra det, när jag nu vet hur besvärlig hans ekonomiska situation är.
Nog om detta. Aldrig mera B and B.

Eftersom vi bodde som vi gjorde och kände att vi inte kunde komma och gå som vi ville, valde vi att stanna ute från 8 till 21.
Det är ganska drygt för en person som närmar sig de 70 att vara ute så mycket. Specielt för mig som bär på så många extra kilo.
Vi började med att köpa flerdagskort på Metron. drygt 30 euro/person och man kan åka så mycket man vill. Det är verkligen ett fantastiskt sätt att ta sig runt. Första dagen åkte vi till centrum och promenerade runt och tittade på Eiffeltornet och Louvren.
Det blev totalt många kilometer och i slutet av eftermiddagen fick jag sitta och vila lika lång tid som jag gick.
Jag läste på Wikipedia att Paris har 30 miljoner besökare/år. Det kändes som om alla 30 var där samma dag som vi. Köerna för att komma in på Louvren var kilometerlånga. Restaurangerna överbjuder varandra i låga priser. Det kan verkligen inte vara roligt att driva restaurang i Paris. Med så låga priser blir naturligtvis maten därefter. Visst, vi borde naturligtvis förberett en sådan här resa bättre, inte bara hoppat på ett tåg, ja, nu är vi i Paris, vad skall vi göra nu?
Hursomhelst, det låter kanske konstigt, jag har aldrig gillat att turista i storstäder. Bättre då med Ulrika och jag, varsin moped, en gps och en vecka på franska landsbygden. Dag 2 sparade vi krafterna och satte oss på en öppen buss och låt sevärdheterna komma till oss.
I övrigt? blev stungen av en geting, utsattes för ficktjuvsförsök, såg djuraffär med gnyende söta valpar i glasburar (barbariskt!)
Köpte trevlig japansk tekanna i gjutjärn i begagnataffär för 20 euro, fynd! Avsaknaden av Tv  gjorde att jag fick läst ut 2 böcker. Båda på läsplatta (iriver) i epubformat. Hjalmar Bergmans  "Farmor och vår herre" samt "Clownen Jack". Bättre att läsa om bra böcker än att läsa det epubstrunt som biblioteket tillhandahåller.
Finns att hämta här:
www.litteraturbanken.se

Det e gött attt leva

"Livet er ikke det vaerste man har och om lidt er kaffen klar"
Det var sista låten på min Spotify-spellista. Poul Dissing/Benny Andersen/Svantes Viser, när vi nu suttit ute hela kvällen.
En mer passande avslutning kan man inte tänka sig.
Livet är verkligen inte det värsta man har.
En helt vanlig kväll, inga gäster, bara Ulrika och jag.
Först ett kallt bad (i badkar, har ingen pool). Sedan oxrullader, pressgurka, gräddsås, och en flaska vin. Temperatur klockan 20 = 30 grader. Myggfritt, dom orkar väl inget göra heller i värmen.
Vi har suttit hela kvällen och lyssnat på musik från Spotifys spellista.
Jag har äntligen fått inkopplat dator i köket och dessutom köpt en trådlös utomhushögtalare. Tidigare på dagen lyssnade vi på Sommar med Scherman. Precis som hemma. Här saknas inget.
Nu tänker jag lägga in en bild som symboliserar aftonen och mera följer under bilden.

Vad fan har han på sig? Ja, ja jag vet. Det är en Djellaba.
Jag tänkte som så här: Vad har man på sig i varma länder? Just det en djellaba/kaftan. Det måste ju finnas ett bra skäl till ett sådant här plagg. Mycket riktigt, det är svalt.
Så småningom skall vi åka till Marseilles och gå på den Afrikanska marnaden. Då skall jag passa på att köpa några som är mera vardagsbetonade än den här.
Visst jag ser säkert rolig ut i den.
Fru och andra familjemedlemmar har skrattat gott åt mig.
Med skrattat menar jag då inte fnissat, utan mera åt kramp i magen /rulla sig på marken hållet.
Tillmälen som Demis Roussos och Cirkus Scott är legio.
Själv tycker jag mera att jag liknar min mor på den tiden hon hade städrock i nylon.

utsikt

Det här är den utsikt som möter oss varje morgon ifrån köket.
Man behöver sällan fundera: "vad är det för väder?" Samma som dagen innan, solsken och fint. Just nu ca 33 grader. Varmt, ja, men torr värme så det känns bra. Det gäller bara att ta siesta mitt på dagen. Större bild = klicka på bild.

Mat i varages

Varages ligger bara en mil från oss. En liten by. Ulrika har ett märke
som inte vill läka och behöver skäras bort. Hon har fått tid hos dermatolog, men samma system som hemma, man måste få remiss från allmänläkare först. Efter det upphör likheterna. Det tar inte evigheter att komma till som hemma i Sverige.
Exempel, ett par vi känner som bott här många år. Han hade lågt blodvärde. Inom en vecka hade man gjort gastroskopi och annat. Han var fullt utredd och en vecka senare opererades han för tjocktarmscancer. Makan berättade för mig att dom har bekanta i Sverige med liknande behov av undersökning. Dom har fått en tid för undersökning i November.
Tillbaka till Varages. Vi hade fått tid hos Dr Rie kl. 4. Han pratar en utmärkt engelska vilket gör det hela så mycket enklare. Trots att mötet var kl.4 var han bara 5 minuter försenad.
Dessförinnan  åt vi i Varages på ett ställe som hete Le Provence.
Vi hade lite svårt att förstå matsedeln. Detta hittade Mme Nicole en mycket praktisk lösning på. Hon gick helt enkelt bort till ett bord och ryckte tallriken från gästen och kom och visade. 2 andra gäster rönte samma öde, praktiskt, familjärt och bra. Vi åt en pasta med saffran och skaldjur. Havskräfta, räkor och musslor. Alldeles utmärkt.
Pannacotta till dessert. Detta kostar 13 euro och då ingår en 1/4 liter vin. Det är fantastiskt att ha evig semester.
Vi har också varit i Lísle sor la Sourge. ca 15 mil norr om oss.
Dit åkte vi med Carla, holländska och skulptör som bor i byn och Yvonne som har en liten fastighet i centrala Barjols.
Ett helt fantastiskt ställe. Där finns hundratals antikhandlare. Stora magasin med handlare i små och stora bås. En del är riktiga antikhandlare och andra låtsas vara. Mycket nytt och shabby chic alltså. Dock har dom en sak gemensamt, svindyra. På den tiden vi hade restaurang var jag alltid en nöjd gäst vid besök hos konkurrenter. Var det bra, ja då kunde man ju kanske få ideer och inspiration. Var det dåligt, ja då var man också nöjd, en dålig konkurrent = bra. Samma känsla fick jag i antikhandlarstaden. Inte gör det mig något att det är dyrt, desto lättare för mig att köpa i Sverige och tjäna pengar. Säg den lycka som varar. På vägen hem besökte vi 2 torc, det är stora magasin där folk lämnar in grejor för försäljning. Där var priserna ytterst humana. Exempel en snygg 5-lådig byrå med marmorskiva endast 50 euro.  Nu är jag tillbaka på ruta ett och vet mig ingen levandes råd. I Sverige tycker jag det är en jämnare prisnivå. Här kan det skilja många hundra procent.

Badrummet klart

Det är alltmera som börjar bli klart, men väntar på möbler från Sverige + att en hel del skall målas.
Badrummet är dock klart sånär som på en väldigt snygg gammaldags handukstork som inte kommit ännu.
Större bild? = klicka på bild

FÖRE

Golvet lagt

Klart
Jag hade ett toalettskåp i nyrenässans med marmorskiva och spegelöverdel. Underskåpet med marmorskiva blev skrivbord till Ulrika, och då hade jag spegeldelen med smålådor över.
Jag monterade denna på väggen och sedan listade jag in väggarna i fält och monterade hyllor. Fräste listerna och hyllorna med handöverfräs. Satte delft-aktigt kakel i rutorna och ådringsmålade  hyllor och lister. En ny vask i gammal stil (internetbeställning Hudson Reed) Lampan över spegeln 12 euro på loppis i Barjols.
De andra 2 lamporna i taket är egen tillverkning, bruna i orginal, men jag målade  dom blankvita för att ge en dom en  emalj-aktig karaktär.
Passar bättre i ett badrum, tycker jag.

Större bilder

Jag tycker dom publicerade bilderna är lite små. Jag har dock upptäckt att om man klickar på bilden så kommer det upp en större. Hoppas det funkar för er också

vår och loppis

Idag var vi i Brue Auriac, en bit bort från Barjols.
Idag är det 27 grader, igår var det 33.
Visst det är varmt men det är en torr värme så det känns inte så jättevarmt tycker jag.
I Brue Auriac var det vide grenier d.v.s. loppis. Vide grenier är vindsröjning. öppet för privatpersoner som vill bli av med dammsamlarna. Det finns inte mycket att köpa, mest skräp men priserna är så klart låga

Inte kan jag påstå att vi gjorde jättefynd, ett litet kanske, en liten vindruvspress för 8 euro. den hade fått nya stjärnskruvar men det går ju lätt att byta till rundkulliga,gamla

En trådkorg 2 euro, en kruka, samma, överkomligt.

Vi åkte dit tillsammans med Ludina och Georges. G är född i Frankrike men har bott i Sverige hela sitt vuxna liv. G och L hyr en lägenhet under 2 månader varje år här i Barjols. Båda är drygt 75, men piggare än vi. Tyvärr åker dom hem imorgon. Det har också våra vänner Pelle och Yvonne gjort, så nu är vi inte så många svenskar kvar. På lördag kommer dock våra första gäster på riktigt, Evakari Jeanette och Kim, för att stanna en vecka.
Här sitter vi och fikar med Georges och Ludina i Tavernes, några km utanför Barjols. Tavernes är ett av mina favoritställen. Jag tar ofta mopeden och kör till Tavernes, sitter en stund på fiket vid torget.

Georges, Ludina och Ulrika.

Tavernes