Lågt i tak i Sverige

Jag har länge känt att jag velat skriva detta.
Det är lågt i tak i Sverige.
Vi svenskar vet bäst.
Många länder har en restriktiv invandringspolitik.
Vi svenskar vet bäst.
Cannabis är livsfarligt, men lagligt i Holland?
Vi svenskar vet bäst.
Prostitution, en dödsynd.
Större delen av Europa har laglig sådan.
Vi svenskar vet bäst.
Alkohol, ett djävulens påfund.
Säljs i livsmedelsbutiker, på festivaler, överallt här i Frankrike.
Vi svenskar vet bäst.
Vi fnyser föraktfullt åt Amerikanska politiker som måste böja
huvudet i bön för att bli valda.
Svenska politiker vågar inte ha den minsta offentliga avvikelsen från normen.
Reinfelt har nu gått ut och sagt att vi måste vara beredda på stora uppofringar p.g.a. den stora invandringen. Jag vet inte vems pengar som skall offras.
Min pension på 7.000 innan skatt? Mina barnbarns möjlighet att få en lägenhet?
Det vet vi inte, vi vet bara att vi måste offra oss.
Jag tror inte jag vågat skriva detta om det inte vore för att Herman Lindkvist har
en artikel med samma andemening i Aftonbladet
artikel
Jag känner stor oro inför framtiden.
Jag känner också att när denna oro tar sig uttryck i att jag känner motstånd mot gigantisk invandring, rumänska tiggare och campande s.k. eu-immigranter.
Då kommer det fördömande blickar, rasisten har talat.
I Frankrike är det högre i tak. Titta på den här bilden.

Denna tröja kunde man köpa i ett stånd.
"Föreningen för tillåtande av traditionell jakt på småfågel"
Detta betyder i klartext att man jagar småfågel.
Något som idag är förbjudet i lag.
Fågel fångas t.ex. på limsticka, sättes sedan i trång bur och gödes,
10 gram fågel kan rentav bli 12?
Bra tillagningsmetod lär tydligen vara att fågeln avlivas genom att läggas i Armangnac för att sedan rostas.
Det är naturligtvis grymt och befängt att tro att lagen skulle ändras.
Det viktiga är dock att dessa vettvillingar får stå i sitt lilla stånd och
propagera för sitt fågelfångeri utan att bli samhällets paria.
Det skulle vara fint om vettvillingen Lasse också kunde få ha sina bisarra åsikter i
dagens likformiga Sverige.

Mat på restaurang och hemma

13 euro. 3 rätters meny inkl 1/4 liter vin.
På vår restaurang (för 20 år sedan!)
Isterband 125, lax 195:-.
Det kan inte vara roligt att ha restaurang i denna lantliga idyll.
Jag kom tidigt. Väntade på Ulrika som var hos doktorn.
Hon (ägarinnan) hade 20 gäster under hela lunchen.
Det betyder en intäkt på 260 euro.
Inte många korvvören kvar när allt är betalt.

Idag åt jag för 14 euro
urgröpt tomat med tonfisk i majonnäs
mixed grill med pommes
glass
rosevin

Jag åt ensam idag. Sonen Tobias med familj är nere i en månad.
Dom åkte till Lac Croix för att bada och då finns det inte plats för mig i bilen.

Tobbe och jag pratade mat. Han tycker att det är svårt att handla mat i Sverige nu.
Det som är riktigt billigt är dålig kvalitet. Sedan blir det ett gap och den goda kvaliten- dyr.
Jag fösöker tänka, vad skulle jag köpa på Coop-Forum Stadion?
Inte lätt. Man kan ju inte äta falukorv varje dag.

Det är ingen tvekan, vi äter mycket bättre, bättre kvalitet här.
Vår supermarche i lilla Barjols med 3000 invånare,
där hittar man ostron, havskräftor o.s.v.

En sådan där slemmig saltinsprutad kycklingfile från Thailand som man köper i Sverige, otänkbar här. Här är det fina gula kycklingar till vettiga priser.
Svensk bacon-glöm den 30 sekunder i stekpannan och den blir som en oblat.
Fransk sådan, fräser och spottar inte i pannan, tappar mycket lite vikt.

Dock, allt är inte bra. Nästan omöjligt att hitta mörat oxkött t. ex.
När jag bodde i Malmö så var mitt favoritmatställe Korvhuset i Malmö.
1 husets korv + 1 chistorras var den stående beställningen.
Franska korvar??? Sådär. Finns nästan bara färska. Jag frågade lokale slaktaren : Har Ni inga rökta korvar? Monsieur, sa han, och tittade på mig, barbaren, man äter väl inte rökta korvar på sommaren?
Jag googlade efter Chistorras och hittade en slaktare i Spanien
som säljer över internet.
Han sålde Spanska charkuterier och hantverksmässigt framställda korvar.
Korven kostar 9 euro/kg. Här i byn vill slaktaren ha 17 Euro för sin korv.
Fransmännen är stora patrioter och tittar med misstänksamhet på andra kulturers mat. Det gör att det är ont om etniska restauranger. Att tänka sig att en Fransman skulle göra som jag, beställa från ett annat land... otänkbart.
Att ta med sig mat- knytkalas kallas här Auberge Espagnol.
Det ansågs väl inte riktigt fint att inte ha råd att bjuda och då får det det lite nedlåtande, grannlandets namn.

Fransmannen får också därför betala ett högre pris för maten eftersom europeisk konkurrens inte fungerar något vidare.
Den Spanske slaktare vi köpte av har fått utmärkelse av Gault- Millau (ung. som Michelin). Det bör rimligtvis alltså vara bra.
Vi köpte kotletter av dilamm, kotletter av svartfotsgris, en Iberisk torkad skinka, 2 sorters korv. Dessutom hade han T-bone steak från USA. Sous-vide mörad.
Han säger själv. Detta är det bästa som går att få. Dock, Kobe beef bör väl vara bättre? Biffen är naturligtvis inte billig 29 euro/kg, men å andra sidan det kostar även en seg dito hos lokale slaktaren. Det är ju bifffdjur men eftersom ingen bryr sig om att möra så blir det ju segt.
Köttet kommer om några dagar. Extrakyl har inköpts för att hysa de 30 kg köttvaror som kommer.
Håll nu tummarna för mig, så att kvaliten motsvarar  förväntningarna.
P.s . Fraktkostnad 40 euro i kylbil från Spanien oavsett mängd och ett totalinköp på 600 euro.

Bussresa till Ventimiglio Italien

Ventimiglio är gränsstad till Frankrike.
Varje Fredag är där en stor berömd marknad.
Jag glömde ta med mig kameran så jag fick ta foto med mobilen.
Endast 2 blev bra, resten suddiga ( ja, jag vet fel på fotografen inte kameran)

Vi fick stiga upp tidigt. 30 km bilresa till Brignoles där utgår bussen.
7.00 begynner resan mot Italien. Biljettpris t/r 22 euro/person.
Vi stannar på vägen för fikapaus och toalettbesök.
2 1/2 timme total restid och vi är  i Italien.
Det är fantastiskt att bo så centralt i Europa.
Som en parentes, vi mötte 2 svenska damer.
Dom hade åkt buss från Halmstad och ner.
Aldrig mera, sa dom, alltför ansträngande.
Jag skall verkligen titta ordentligt på det här med bussresa som ett alternativ.

Exempel 4 dagar Venedig 375 Euro.

När jag var ung, tittade jag lite föraktfullt på på fårskockarna med pensionärer som klev av och på bussarna.
Fåret Lasse förstår det hela bättre nu. Det är bra att bli lite ledd och omhändertagen. Jag orkar mycket mindre nu.
Som turist på egen hand, man går och går och blir tröttare och tröttare. Det finns tillräckligt med fri tid även på bussresor

Vi stiger av i centrala Ventimiglio. Det första vi stöter på är en jättelik grönsaks- och köttmarknad. En imponerande mängd av grönsaker, ost och charkuterier.
Mera imponerande ändå-priserna!
Mycket billigare än i Frankrike, ofattbart!
Vanlig kokt smörgåsskinka, ni vet en sådan där jättestor av julskinketyp som dom skivar tjocka skivor av, 9 euro kilot. Parmesan i bit, superkvalitet, 15 euro/kg.
Grönsaker 30-50 % billigare än i Frankrike.
Som sagt jag förstår inte varför.
Vi dricker ju inte starksprit så ofta, annars  är det också ordentligt billigare.
Nästa gång tar vi med oss en resväska med hjul och fyller den.
Inte för att vi är pensionärssnåla, hoppas jag, men varför inte passa på att få annorlunda och bra varor till bra priser när man kan?
En liten utvikning ang. starksprit. Vi var hembjudna till en Fransyska.
Hon hade köpt på Kuba. 7 år gammal rom " Havana Club 7 anos"
Det är något helt annat än den  Stroh-rom ungdomskompisarna hade med sig hem från skidresan i Österrike.
Det står att på grund av klimatet den mognar i så motsvarar 7 års lagring det dubbla när det gäller whiskey.
Inte vet jag... rund och fin i smaken är den i alla fall.
Har nu en egen flaska i skåpet. Köpt över internet.

Strax efter grönsaksmarknaden ligger den berömda marknaden.
Stor, ja, men i stort sett samma varor i alla stånd.
Väskor, klockor, kläder. Den ena ståndet efter det andra.
Inget för oss att köpa, men roligt att se ändå.
Bara det att komma och se lite annorlunda, dofter, mat miljö-trevligt.

Dålig research gjorde så att vi hamnar på en restaurang helt apropå.
Jag har egentligen aldrig riktigt begripit hur dom äter.
Jag äter en pasta pesto för 10 euro, inte mycket mat, men räcker som lunch.
Tanken är visst at man skall äta flera rätter. Det blir både dyrt och för mycket mat.

Vi promenerar runt i Ventimiglio ett tag. Dricker gott kaffe och 15.20 börjar återresan så att alla kan komma hem i tid för att se Frankrike förlora i fotboll.
Var då allt toppen?
Ja nästan, men bara nästan.
Horder av färgade och pakistaner försöker tjäna sitt uppehälle genom att gå runt och sälja varor. Klockor, väskor, paraplyer. En har leukemi så det enda han saluför är
dåligt samvete. Det är tyvärr riktigt eneverande. Man sitter med sin kopp kaffe.
En mycket pockande man, köp, köp paraply. 2 minuter senare- klockor.
Så håller det på. Hade vi köpt av alla som närmade sig oss med ett erbjudande hade vi idag garanterat varit ägare till 200 paraplyer, 100 klockor och ett tiotal minisymaskiner. Man blir trött, riktigt trött, och tyvärr också lite vresig och otrevlig

Christina frågar hur det gått för Råttan/Zelda
Jodå hon finns kvar och trivs.
Vi  har blivit riktigt vana att ha henne här.
Nu när vädret blivit bra stannar hon mest ute.
Hon kommer ett par gånger om dagen och äter sitt torrfoder
Sedan ligger hon i Ulrikas knä och tittar på tv under kvällen.
Hon är precis som en tonåring, ute och ränner och vägrar tala om var hon varit.
Lite möss och några småfåglar har hon kommit hem med.
Vi har mycket färre småfåglar här än i Malmö.
Någon tror att det beror på  Fransmännens vana att äta småfåglar.
Själv tror jag mer på att klimatet är bättre och därmed tillgången på mat.
Dom behöver inte söka sig till människan för föda i samma grad.
Lite olika arter ser man i naturen
Vildsvin är ju vanligt förekommande. Vi hat t.o.m. spår i trädgården.
Ödlor, ormar och sköldpadda.
För några dagar sedan såg vi en död påkörd grävling vid vägkanten.
Sorgligt att de flesta djur man ser är på cirkus, zoo eller döda vid vägkanten

Long time no.....

Det var länge sedan jag skrev. Här händer inte så mycket.
lovar dock att skärpa mig.
Jag skall försöka ta videokamera med mig och filma en större loppis.
Det kan kanske vara intressant att se.

För några dagar sedan var vi i Cotignac som ligger några kilometer härifrån.
Många engelsmän i Cotignac, för turistig på sommaren och stendöd på vintern.
Mitt i byn ligger en antikhandlare, en engelsman.
Antikt och antikt, det mesta verkar shabby-chique-nytt.
På bordet står 3 afrikanska huvuden som är pärlbeklädda.
När jag nu säger pärlor så menar jag inte ostron-drottning Silvia pärlor
utan små olikfärgade pärlor som helt täcker ytan.
240 Euro styck säger engelsmannen. Afrikanska Tuareg/terracotta huvud, inköpta i ett privathem. Ja, ja, jag är ju inte dummare än att när jag väl är hemma så googlar jag. Jag hittar likadana i England 55 pund och beställer.

Idag var det loppis i Cotignac. Vädret bara halvbra och inte så många utställare.
Jag passerar Engelsmannen och berättar om huvudena. Han verkade sur redan innan och inte verkar han gladare nu.
Om det han säger är sant, att han köpt dom privat..., ja jag har ju också haft affär.
Jag hade reagerat mycket starkt typ det var ju för jäkligt, jag som tyckte dom var så fina, jag var övertygad om att det var äkta vara. Nix, ingen sådan reaktion alls, vilket får mig att tro att han va mycket medveten om vad han sålde.
Som sagt, sur verkade han. Sådant är jag dock inte det minsta känslig för, jag fortsätter glatt att konversera.
Hyr du eller har du köpt lokalen?
Det var ju väldigt vad folk är intresserade av mina affärer säger han.
Tja, säger jag, jag bara konverserar. Vi är ju olika. Själv bryr jag mig inte ett dugg om sådant.
Frågar folk vad jag betalade för mitt hus, så säger jag det. Vill dom ha reda på
min månatliga pension, ja då säger jag det.
Detta gör att jag inte alls tänker på att det kan kännas som en privat fråga.
Samtidigt, jag respekterar ju det fullständigt, säger jag och ser lika glad ut som innan.
Glad är  dock icke vår vän antikhandlaren. Det är helt enkelt inte hans dag.

Närjag på 70-talet hade loppisaffär, kom det ibland in gubbar som sa
"En sådan hade jag, den kastade vi"
"Tänk att dom är så dyra, på min tid kostade..."

Ja när man hört det några gånger då var man ordentligt less på gubbarna.
Kanske jag blivit en sådan?
Jag går runt här med vitt hår och dito bockskägg. En käpp i höger hand.
Terroriserar de stackars handlarna med mitt "på min tid då..."

Fick vi då köpt något?
Ja, Ulrika var på köphumör, vilket är ovanligt.
Vi köpte en tung Sköldpadda i skinn som är tänkt som dörrstopp , 30 Euro
samt 2 japaninspirerade vägggvaser från 20-30-talet 15 Euro

Här är en bild på huvudet också

Katten

Nu har hon fått namn.
Zelda, efter förslag av ett av våra barnbarn.
Dock, hon kallas av mig för det namn hon fick från början.
Råttan.
Hon har nu blivit steriliserad och chippad.
Det stryker runt lite katter här.
Bl. a. en som nog bor permanent på tomten,
en mamma med 2 ungar.
Vet inte om Råttan/Zelda är så populär där.
Vi får väl hoppas att Zelda förmår vara kvar här
på tomten och inte bli bortskrämd
av dom andra.
Vi börjar vänja oss vid att ha henne här.

Katt

Plötsligt en dag står en katt på gården och jamar.
Det är en ungkatt gissningsvis ca 6 månader.
Vi vill inte ha katt. Jag schyssar bort den.
Den springer skrämd iväg.
Efter en stund kommer den åter, jamar, stryker sig runt benen.
När Ulrika ligger på knä och gräver med planteringsspade
lägger den sig över händerna och spinner. Efter en stund
hoppar den upp på ryggen på Ulrika och lägger sig uppe vid halsen.
Spinner och spinner.
Ulrika sprutar vatten på den. Vi skall INTE ha katt.
Så håller vi på i 3 dagar. Hysschar och skrämmer iväg.
Sprutar vatten. Hon kommer åter, jamar och spinner.
Vi SKALL inte ha katt.
Nu har vi katt.
Hon vägrar flytta.
Hon sover på Ulrikas tröja i en stol i köket.
Om hon fick, kunde hon tillbringa hela dagarna i knät.
Om hon bara får trygghet i knät, så är hon helnöjd.