skall jag verkligen ha en blogg?

Tidigare, innan jag blev pensionär och därför hade tid över, gick jag in på andras bloggar. Om dom inte skrivit på några veckor, tänkte jag, vilka slöfockar. Varför ha en blogg om man inte skriver? Nu måste jag ställa den här frågan till mig själv. Jag har inget bra svar. Kanske jag inte skall ha en blogg? Vi är i full gång med renoveringen. Vi jobbar brett, precis som polisen när dom har noll koll.
Köket är nästan färdigt,
Vardagsrummet snart färdigt. Vi hade en kille som skulle lägga carreaux de ciment, 60 euro/kvm, ville han ha. Ruskigt dyrt tyckte jag och hittade Jean Pierre som gjorde det för 25. 60- euromannen kom tillbaka och erbjöd sig plötsligt att göra det för 40. Nu var ju det  dyrare ändå så... I Sverige tycker jag inte att man kan pruta, det verkar ofint, lite som om man tror att hantverkaren skörtar upp en. Här är det nog annorlunda, ett angivet pris kan betraktas som en ingång till förhandling. Vi utlänningar som inte är vana, accepterar nog alltför ofta angivet pris och betraktas då som korkade eller kolossalt rika. Hantverkarna är  väldigt hänsynsfulla. Om dom knackar på dörren och man inte hör, ja inte öppnar dom då och hojtar in, nä, dom står snällt kvar och väntar tills att man råkar se dom. Kaffe är inte lätt att bjuda på. 2 minuter på yttersta stolkanten, sedan är det tillbaka till jobbet. Det verkar som den jämlikhetsdebatt vi hade på 60-talet inte riktigt slagit rot här.
Var på banken idag. Hade beställt kontanter. Detta gick inte att beställa direkt på bankontoret här i Barjols utan jag fick maila banken i Nice som sedan meddelade att pengarna kunde hämtas Tisdag 11.30. Gick dit idag, Torsdag, inte fanns där några pengar. Tisdag 11.30 betyder inte från och med Tisdag, det betyder just Tisdag, inte Onsdag eller Torsdag. Snorkigt bankbiträde talade om för mig att det gick minsann inte att få några pengar. Då blev jag förbannad och kallade det för en jävla skitbank. Då vände det hela plötsligt och han blev ytterst vänlig och serviceminded och pengarna kom efter 10 minuter. Detta är andra gången jag blir sådär riktigt förbannad. Förra gången var i Aix, på tågstationen. Då hände precis samma sak, snorkigheten förbyttes mot den bästa service man kan tänka sig.
Slutsatsen av detta är att man måste ta för sig mera. Det är inte ofint att bli arg som det kan vara i Sverige. Med det menar jag naturligtvis inte att man skall gå och vara vresig och otrevlig, men finns det skäl att bli arg, ja då behöver man inte hålla igen. När skall vi åka hem till Sverige? Ja, Ulrika behöver nog det. Jag trivs för bra här. Det finns inget i Malmö som lockar. Jag stannar. Ulrika kan ju åka hem någon vecka då och då för att se att Malmö fortfarande ligger kvar. Eftersom jag är lite depressiv/halvsur till min läggning, så är naturligtvis inte alla dagar här toppen. Dock, jag mår mycket bättre, det är roligt, vackert och mycket bättre väder.
Hoppas kunna återkomma snart med lite bilder på husförändringar.