vår och loppis

Idag var vi i Brue Auriac, en bit bort från Barjols.
Idag är det 27 grader, igår var det 33.
Visst det är varmt men det är en torr värme så det känns inte så jättevarmt tycker jag.
I Brue Auriac var det vide grenier d.v.s. loppis. Vide grenier är vindsröjning. öppet för privatpersoner som vill bli av med dammsamlarna. Det finns inte mycket att köpa, mest skräp men priserna är så klart låga

Inte kan jag påstå att vi gjorde jättefynd, ett litet kanske, en liten vindruvspress för 8 euro. den hade fått nya stjärnskruvar men det går ju lätt att byta till rundkulliga,gamla

En trådkorg 2 euro, en kruka, samma, överkomligt.

Vi åkte dit tillsammans med Ludina och Georges. G är född i Frankrike men har bott i Sverige hela sitt vuxna liv. G och L hyr en lägenhet under 2 månader varje år här i Barjols. Båda är drygt 75, men piggare än vi. Tyvärr åker dom hem imorgon. Det har också våra vänner Pelle och Yvonne gjort, så nu är vi inte så många svenskar kvar. På lördag kommer dock våra första gäster på riktigt, Evakari Jeanette och Kim, för att stanna en vecka.
Här sitter vi och fikar med Georges och Ludina i Tavernes, några km utanför Barjols. Tavernes är ett av mina favoritställen. Jag tar ofta mopeden och kör till Tavernes, sitter en stund på fiket vid torget.

Georges, Ludina och Ulrika.

Tavernes

700 euro fattigare

Det här hände för några månader sedan.
Jag behövde köpa en madrass. Pelle, vår gode vän sa att det står en försäljare på torget som säljer madrasser. Söndag och dags för besök hos madrassförsäljaren. Inga problem säger han , jag kommer hem till er. Det behövs inte säger jag, vi har bil, vad kostar den?
Inget besked och han kommer på eftermiddagen och bär upp en madrass och lägger på sängen. Nu har den plötsligt fått prislapp, 1400 Euro.
Alldeles för dyrt, men naturligtvis smart att bära upp madrassen, då är det ju betydligt svårare att be honom gå när han nu gjort sig så mycket besvär. Det blir långa prisförhandlingar och han ser mycket uppgiven ut vid 700. Det kan ju bero på att han tjänar bra ända men hoppats på mer eller så är han värd en guldpalm för skådespelarprestationen. Hur som helst, jag slår till vid 700. Jag inser att det är för dyrt, men jag behöver en madrass och tänker att åtminstone blir ett problem löst.
Nu visar det sig sedemera att madrassen är väldigt obekväm så jag kan/vill inte använda den.
En gång för många år sedan, när vår restaurang var alldeles nystartad så fick jag ett samtal från Tyskland. Några tyska gäster hade varit hos oss och tyckte det var sååå trevligt. Kunde jag tänka mig en annons för 3000 sek i deras tidning? Glad och stolt köpte jag en annons.
Om den överhuvud blev införd vet jag inte. Isåfall var jag bättre känd i Tyskland för inte en människa i Malmö visste att vi existerade.
Sådant här blir jag inte ledsen över. Jag är tacksam att det inte rör sig om mer pengar. Det är billiga nyttiga lärdomar.
Idag fredag fick jag besök av en man som skulle göra en energiberäkning för elbolaget. Han plockar upp ett formulår med elbolagets logo, samt plockar samtidigt upp en måtare som mäter värmeförluster. Denna är av fabrikatet Black o Decker. Konstigt att ett företag av Eons storlek har hobbymätare. Dessutom är det ju så att värmeförluster kan ju bara mätas om det finns skillnader i temperatur. Vid denna årstid är det ju samma temp ute som inne så det är ju omöjligt att mäta. Tack vare min fadäs med madrassen misstror jag nu alla och spanar efter fel och motsägelser. Det visar sig att han har en produkt som tätar takpannor. varför takpannor behöver tätas lyckas han inte förklara. Kanske beror det på min dåliga franska eller hans dåliga engelska. Jag trodde i min enfald att takpannor var just den produkt man köpte för att taken skall vara täta.
En man på Rivieraforumet frågade: "Finns det inte NIX i Frankrike"
Svaret är förmodligen nej. det är väldigt många telefonförsäljare, flera varje dag. Man får nog vara mycket mera på sin vakt här.

skall jag verkligen ha en blogg?

Tidigare, innan jag blev pensionär och därför hade tid över, gick jag in på andras bloggar. Om dom inte skrivit på några veckor, tänkte jag, vilka slöfockar. Varför ha en blogg om man inte skriver? Nu måste jag ställa den här frågan till mig själv. Jag har inget bra svar. Kanske jag inte skall ha en blogg? Vi är i full gång med renoveringen. Vi jobbar brett, precis som polisen när dom har noll koll.
Köket är nästan färdigt,
Vardagsrummet snart färdigt. Vi hade en kille som skulle lägga carreaux de ciment, 60 euro/kvm, ville han ha. Ruskigt dyrt tyckte jag och hittade Jean Pierre som gjorde det för 25. 60- euromannen kom tillbaka och erbjöd sig plötsligt att göra det för 40. Nu var ju det  dyrare ändå så... I Sverige tycker jag inte att man kan pruta, det verkar ofint, lite som om man tror att hantverkaren skörtar upp en. Här är det nog annorlunda, ett angivet pris kan betraktas som en ingång till förhandling. Vi utlänningar som inte är vana, accepterar nog alltför ofta angivet pris och betraktas då som korkade eller kolossalt rika. Hantverkarna är  väldigt hänsynsfulla. Om dom knackar på dörren och man inte hör, ja inte öppnar dom då och hojtar in, nä, dom står snällt kvar och väntar tills att man råkar se dom. Kaffe är inte lätt att bjuda på. 2 minuter på yttersta stolkanten, sedan är det tillbaka till jobbet. Det verkar som den jämlikhetsdebatt vi hade på 60-talet inte riktigt slagit rot här.
Var på banken idag. Hade beställt kontanter. Detta gick inte att beställa direkt på bankontoret här i Barjols utan jag fick maila banken i Nice som sedan meddelade att pengarna kunde hämtas Tisdag 11.30. Gick dit idag, Torsdag, inte fanns där några pengar. Tisdag 11.30 betyder inte från och med Tisdag, det betyder just Tisdag, inte Onsdag eller Torsdag. Snorkigt bankbiträde talade om för mig att det gick minsann inte att få några pengar. Då blev jag förbannad och kallade det för en jävla skitbank. Då vände det hela plötsligt och han blev ytterst vänlig och serviceminded och pengarna kom efter 10 minuter. Detta är andra gången jag blir sådär riktigt förbannad. Förra gången var i Aix, på tågstationen. Då hände precis samma sak, snorkigheten förbyttes mot den bästa service man kan tänka sig.
Slutsatsen av detta är att man måste ta för sig mera. Det är inte ofint att bli arg som det kan vara i Sverige. Med det menar jag naturligtvis inte att man skall gå och vara vresig och otrevlig, men finns det skäl att bli arg, ja då behöver man inte hålla igen. När skall vi åka hem till Sverige? Ja, Ulrika behöver nog det. Jag trivs för bra här. Det finns inget i Malmö som lockar. Jag stannar. Ulrika kan ju åka hem någon vecka då och då för att se att Malmö fortfarande ligger kvar. Eftersom jag är lite depressiv/halvsur till min läggning, så är naturligtvis inte alla dagar här toppen. Dock, jag mår mycket bättre, det är roligt, vackert och mycket bättre väder.
Hoppas kunna återkomma snart med lite bilder på husförändringar.

Bättre och bättre dag för dag

Sjöng Sigge Furst (för er som är gamla nog att minnas det).

Det stämmer verkligen bra. Förra söndagen kom Tobias, Camilla, Clara, Hanna och Ava på besök. Endast några timmar innan de skulle komma slurpade det till i röret och vattnet började strila så smått. Vädret efter det har varit fantastiskt, upp till 25 grader i solen.

Köket fotskrider och vi har varit i Salernes och köpt kakel. Salernes är vida berömt för sitt handgjorda kakel, ofta i starka färger. Handgjort ja, det betyder 2 saker, dyrt och ojämnt i storlek. Dyrt, riktigt dyrt. Enfärgad platta 1200 sek / kvm. Mönstrad 15 euro styck!!! Det ger ett kvadratpris på 8000! Det kan naturligtvis inte vi köpa, det är för rika Amerikaner. En sådan ringde faktiskt medan vi satt där.
Hur som helst, vi köpte 7 kvm vitt, andrasortering, 60 euro/kvm och hundra mönstrade plattor, restparti för... inte 150 kr/styck, utan 6 kronor/styck. Allt som allt gick det på drygt 5000. Även om det här kan räknas som billigt med salernes-mått tycker jag fortfarande det är dyrt. Men om man bor 2 mil från ett mycket berömt kakelställe så känns det ändå rätt attt ha ett lokalt kakel. Jag har börjat så smått att sätta och som jag sa- handgjort, inte en platta är exakt lika stor som den andra. Med tanke på att jag alltid varit usel på att sätta kakel och att plattorna kan skilja så mycket som 7 mm.... På långt håll och svaga ögon, det blir faktiskt inte så dåligt.

kallt

k-k-k-k-k-allt

de första 3 veckorna

Första veckan bodde vi hos vår gode vän Pelle. Pelle och Yvonne har stort vackert hus mitt i byn. Vi har så småningom kommit in i det hela. Värst är att man inte kan språket,  att hitta material och få rätt färg och rätt spackel. Vi har god hjälp av Genevieve som bott 20 år i Sverige.
Vi har bara varit i Frankrike en gång tidigare. Att då plötsligt bestämma sig för att flytta hit är ett stort steg. Hur mycket är realism och hur mycket är romantik? Ja, jag kan säga att jag trivs som fisken i vattnet. Här finns inga nya hus, kyrkan är från 1000-talet. Man känner verkligen att man är en del i människans historia. Det är fantastiskt trevligt att bara gå runt i byn, att sitta på en bänk och känna tiden långsamt gå. Vi ångrar verkligen inte flytten.
Det är dyrt med arbetskraft här. 850 euro för att få inkopplat en gasspis, visserligen med material, men ändå. Eller så är det jag som har en antikverad prisbild. Vi köpte ett kök på Franska Blocket. Det är rätt ställe för en gammal snik-råtta som jag. 250 euro för en stor köksinredning, större än vi behöver. Denna håller vi på att sätta upp nu, bilder kommer. Ulrika tvättar ner tapet från taket i sov/tv rummet. En mycket trevlig rosentapet både på väggar och i taket. Det kan bli för mycket även om det är en trevlig tapet. Det kommer väl att ta mellan 5 och 8 månader att bli någorlunda klara, men vi har ju inget annat att göra så... Jag har verkligen misskött mig när det gäller att hålla bloggen uppdaterad. Det tog tid innan vi fick internet och ja, det är ju så mycket man vill göra. Jag skall försöka bättra mig men det är ju ingen mening att skriva när det inte händer så mycket.

En baguette och en pappskiva

Så ser det ut just nu för oss.Baguetten får symbolisera det trevliga med Frankrike och pappskivan för fönstret hur vi har det just nu. Orenoverat hus, kallt.
Just nu har vi inget vatten, det har frusit. För 2 dagar sedan gick strömmen i 4 timmar. Vespabilen startar inte. Exeptionellt kallt även här. Vi får trösta oss med att våren är om hörnet. Lite frustrerad känner man sig naturligtvis, men det är som det är. Solen lyser varmt varje dag trots kylan på nätterna. Det är fullständigt vindstilla, det kunde varit värre.

Idag fick vi gasspisen inkopplad så nu kan vi laga mat.